30 ofundarboten torde vara uppenbart. En privatbot, som, ehuru icke veterligen socialt graderad, av beloppen att döma och med hänsyn till danska analogier,^^ måhända bör hänföras till den personliga rättens system, är slutligen den, som utgår för avtalsbrott (handsalsrofy handsalsslit), vid jordrättsliga och sjörättsliga avtal sex öre,“^ inom äktenskapsrätten tre marker.^® Tydligt samband med den personliga rätten har den bot, som enligt både Gulatingslagen och Frostatingslagen skall erläggas för misshandel av .iij. aura. Lendr ma<ir .vi. aura. larl .xii. aura. Konongr .iij. merer. Innangardz a hverr sem nu hevi ec talt. holfu minna eigu menn utan garVtz. Eykzt landnåm at halfo ef firibodet er. oc ranbaug kononge. F XIII 15 (NGL, 1, s. 244): Um landnam. At landnami seal haulldr taea .vj. aura, lendir menn .ix. aura, oe saegillt allt nema lögfest se. En byseop .ij. merer, oe iarl .i), merer, en konungr .ii}, merer, ereibyseop .xx. aura äbåti .xij. aura oe sva abbadis. en drborinn matir .iiij. aura, reespegn .iij. aura, leysingia sunr .ij. aura, leysingi .iiij. ertogar. Att förhållandet mellan landnam och personlig rätt principiellt är detsamma i båda lagarna har påvisats av Gjessing, Tr^ldom i Norge (Annaler for nordisk Oldkyndighed 1862). Den använda värdeenheten är i Frostatingslagen uttryckligen eyrir sakgildr ( =6 alna eyrir), som motsvarande hälften av eyrir veginn el. silfrmetinn { =12 alna eyrir). Att Gulatingslagens bestämmelser om landnam i allmänhet åsyfta sistnämnda värdeenhet framgår av att landnam för leysingr sättes till skattsvarr eyrir men för hans son till eyrir. Då meningen icke kan vara att beloppen för dessa båda kategorier skola sammanfalla, måste med eyrir i senare fallet och följaktligen i alla övriga omtalade belopp åsyftas en högre värdeenhet än med skattsvarr eyrir i förra fallet. Skattsvarr eyrir är enligt Gjessing, a.a. s. 287, 9 alna eyrir, enligt Hertzberg (NGL, 5, s. 167, 563, s.v. eyrir, skattsvarr) detsamma som eyrir taldr el. sakgildr, lagaeyrir ( =6 alna eyrir). På en prövning av Gjessings bevisföring för tillvaron av den eljes knappast antagna 9 alna eyrir och dess identitet med skattsvarr eyrir torde här ej vara nödigt att ingå, då den högre öresenhet, på vilken Gulatingslagens landnåms-belopp från och med leysings sunr uppåt grundar sig, under inga omständigheter kan vara någon annan än eyrir silfrmetinn, 12 alna eyrir. Det grundläggande landnåmsbeloppet för hpldr blir då i verkligheten detsamma i båda lagarna, och Gulatingslagens regel, att beloppet vid överträdelse av i laga ordning utfärdat förbud (logfestning) fördubblas, har sin fulla motsvarighet i Frostatingslagens stadgande, att landnam i ty fall skall vara silfrmetit (F XIII 11, 17; NGL, 1, s. 243, 245). Jfr Brandt, Forelaesninger, 1, s. 82 f., 2, s. 126 ff. Wilda, Strafrecht, s. 348. Om rikslagstiftningens modificerade landnamsregel (L VII 20, 21; NGL, 2, s. 116 ff.), se Brandt, a.a., 129. Se ovan s. 16. G 72, 78, 146 (NGL, 1, s. 37, 39, 58). 2* G 51 (NGL, 1, s. 27), B II 4, III 4 (NGL, 1, s. 354, 365). Jfr Wilda, Strafrecht, s. 350. G 198 (NGL, 1, s. 70): Um legor5. oe rettarfar. /Ettboren kona legse med pnele. pa seal hon ganga i konongs gard. oe leysa sie pedan .iij. moreom. oe hverr madr a at taea a leysingiu sinni .vi. aura. Madr a at taea a skulldar kono sinni sliean rett sem a ambott sinni bezto. ervingi pat er aue er. sliex rettar sem hon a burd til. Ef leysingia legse med prtele. pa seal hon ganga i gard skapdrottens sins. En bonde seal taea a ambott sinni hinni vilstu halvan annan eyri. en holfo minna a hverri annarre. Ef hann a eina pa seal su hans hin bezta. En leysingi a skattvarar [o: -an) eyri a sinni hinni bezto ambott.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=