29 denna bot kvarstannat på ett äldre utvecklingsskede av den personliga rättens systemän Frostatingslagens qjundarbot. De böter, som uttryckligt benämnas pokkabot eller qfundarbot utgöra ej den enda redaktionsform av den personliga rätten, som vid sidan av »halvrätten» förekommer i de norska lagarna. Frostatingslagen föreskriver för olovligt nyttjande av annans lösöre {jornaemi) —i åsyftade stadganden nämnas uteslutande olika fortskaffningsmedel —i fall, där saken uppenbart är eller av omständigheterna angives vara under ägarens bruk för tillfället, en bot, som åtminstone från hqldr nedåt på den sociala skalan utgör fjärdedelen av ägarens personliga rätt.^° Tvivelsutan med rätta har man i denna bot, som lagtexten ej uttryckligt namngiver, sett ett specialfall av gfundarbot.-^ För olovligt nyttjande av samma slags egendom, där ej ägarens rätt på nyssnämnda sätt särskilt svårt kränkes, stadgar lagen endast en fast bot av två öre, efter gärningen kallad dfang. Gulatingslagen känner ej någon skillnad mellan olika omständigheter vid förövandet av dylika tillgrepp i och för olovligt nyttjande utan belägger dem med ett undantag genomgående med en fast bot av ett och ett halvt öre under namn av dfang, vilken emellertid stegras till dubbla beloppet med tillägg av rånsbot till konungen, därest den skyldige ej på ägarens anfordran är villig att strax erlägga den lägre boten.^- Huruvida även de lägre fasta dfangsböterna i de båda lagarna äga principiellt samband med den personliga rätten, d.v.s. uppfattas som bråkdelar av dess grundenhet, rätten för hqldr, utan tillämpning av den sociala gradskalan, torde vara svårt att avgöra. Vad som emellertid möjligen talar för en sådan uppfattning är dels stegringen i visst fall till qfundarbot enligt Frostatingslagen, dels att Gulatingslagen belägger olovligt nyttjande av annans skepp av viss mera betydande storlek med tremarksbot för den som gör sig till styrimadr å skeppet och därmed visar sig vara ledare av det brottsliga tilltaget, medan den vanliga dfangs-hoien skall gäldas för varje toft. För olovligt nyttjande av eller skadegörelse å annans fasta egendom jämte därå växande produkter och därmed förbunden djurfångst, jakt och fiske utgår i en mängd fall endast eller jämte ersättning av skadan, där sådan förorsakats, en tilläggsbot, som efter rättskränkningens sakliga innebörd kallas landndm', i Gulatingslagen uppgår denna till en åttondel, i Frostatingslagen liksom ofundarboten till en fjärdedel av rätten och är i båda lagarna graderad efter sociala kategorier.-^ Att denna bot icke principiellt skiljer sig från 20 F X 41—43 (NGL, 1, s. 227). Brandt, Foreljesninger, 2, s. 129. G 71 (NGL, 1, s. 37, Olovligt nyttjande av annans träl), 92 (NGL, 1, s. 45, skepp eller häst). G 91 (NGL, 1, s. 44): Ym landndm. Nu a leysingi at landname. ef hann a iorÖ. skatzvaran eyri innangarSz. en sun hans eyri. Boande halvan annan eyri. HaulldmaSr
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=