365 och den gäller svearna {snehans). Han omtalar deras utmärkta hästar, och han nämner även, att det är från dem, som de berömda pelles sappherinae —uttrycket åsyftar sannolikt svarträvens skinn —genom förmedling av många andra folkslag komma romarna till handa.®® Detta ställe hos JoRDANES skulle måhända i viss mån kunna sägas utgöra en nyckel till Taciti framställning av den nordliga östersjövärlden. Svearna skulle sålunda omtalas och de sydsvenska folken förbigås, därför att de förras kommersiella förbindelser med Weichseltrakterna på grund av pälshandeln voro av större betydelse än de senates. Det kan emellertid ifrågasättas, om verkligen den kommersiella synpunkten i denna form ensam räcker till att förklara den starka belysning, som i Taciti framställning faller på svionerna, och det fullständiga mörker, som här vilar över de sydsvenska folken. Att nejderna vid Weichselmynningen och öster därom varit ett viktigt genomgångsland för pälshandeln, torde visserligen knappast kunna betvivlas. Vi äga ett direkt, om också jämförelsevis sent, litterärt vittnesbörd därom hos Adam av Bremen. Om semberna eller pruzzerna, sannolikt ättlingar av de taciteiska aestierna på bernstenskusten och i varje fall territoriellt deras arvtagare, berättar han att det hos dem fanns överflöd på utländskt pälsverk, som hans egna nordtyska landsmän brukade tillbyta sig mot yllevävnader.®^ Med stor sannolikhet bör det kunna antagas, att detta utländska pälsverk åtminstone till avsevärd del kommit till Samland från svearna. Dessas rikedom på främmande handelsvaror omtalas också av Adam, och han antyder i detta sammanhang, att de äga allt för gott om skinn av bäver och mård för att själva sätta värde på dem.®^ I arabiska källor föreligga direkta uppgifter om svenskarnas aktiva deltagande i pälsverkshandeln under vikingatiden.®^ Omsembernas handelsförbindelser med svearna finna vi en uttrycklig uppgift hos Adam; han omtalar dem bland de folk, vilkas O. V. Friesen, Om d. sv. rikets uppk. (1915), s. 6, Ett ställe i Jordanes’ Skandiabeskrivning (Strena philol. Upsal. Festskr. tillägn. P. Persson 1922), s. 173 ff. I anledning av ett V. Friesens yttrande sistn. arb., s. 175 må nämnas, att jag i Fornvännen 1917, s. 219 åsyftar dels hans eget ovan anförda uttalande 1915, dels (i fråga om blåräven) en förmodan av S. Lönborg, Adamaf Bremen (1897), s. 26, n. 2. Jord. Get. III 21: alia vero gens ibi moratur Suebans, quae velttd Thyringi equis utuntur eximiis. hi quoque sunt, qui in usibus Romanorum sappherinas pelles commercio interveniente per alias innumeras gentes transmittunt, famosi pellium decora nigridine. Ad. Brem. Gesta Hammab. eccl. pontif. IV 18: . . . Semland . . . inhabitant Sembi vel Pruzzi . . . pellibus abundant peregrinis . . . Itaque pro laneis indumentis, quae nos dicimus faldones, illi offerunt tampreciosos martures. ®- Ad. Brem. Gesta IV21: Fertilissima regio est Sueonia . . . ubique peregrinis mercibus omnis regio plena . . . aurum, argentum, sonipedes regios, pelles castorum vel marturum, quae nos admiratione sui dementes faciunt, illi pro nihilo ducunt. ®® Ibn Khordadhbeh (omkr. 885), Ibn Rosteh (början av 900-talet), Ibn Fadhlan (omkr. 920). Citat hos V. Thomsen, Sami. Afh., 1 (1919), s. 271, 272, 278.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=