360 med den av Plinius omnämnde bernstensriddaren. För Plinius själv har den nya källan tydligen icke varit tillgänglig, när han avfattade de geografiska partierna av sitt arbete, vilka avslutas med sjätte boken. Det vore eljes oförklarligt, att han där icke med ett ord omnämner vare sig svioner eller aestier. Sina uppgifter om Scandinavia har han som sagt hämtat ur en västlig källa, och namnet åsyftar egentligen vissa sydliga och sydvästliga delar av halvön; det anses ju ännu i dag vara bevarat i landskapsnamnet Skåne.^® Källan, som f.ö. kan spåras redan tidigare, hos geografen PoMPONius Mela,^^ är västlig, och troligen är den av militärt ursprung. En viss likhet i uttryck talar nämligen för att den är identisk med den, somTacitus öser ur, när han i första kapitlet av Germania berättar, hurusom oceanen norr om Germanien omsluter »halvöar och öar av ofantlig ytvidd»; »här», fortsätter han, »har man för icke längesedan lärt känna en del folkstammar och konungar, vilkas tillvaro kriget avslöjat».^® Snarast torde han härvid ha att tänka på den ej blott av Plinius och Vellius Paterculus men även av Augustus själv i den ryktbara tempelinskriften i Ancyra omtalade flottexpedition, som på denne kejsares tid (år 5 e. Kr.) uppnådde Jutlands norra udde och därvid kunnat erhålla underrättelser Se härom E. Hellquist, Sv. etym. ordb. (1922), s. 767 (art. Skåne; med litteraturanvisningar). Pompon. Mela III, 31: super Albim Codanus ingens sinus mugnis parvisque insulis rejertus est . . . in eo sunt Cimbri et Teutoni. III, 54: in illo sinu quem Codanum diximus ex iis Codannovia, quam adhuc Teutoni tenent, et ut fecunditate alias ita magnitudine antestat. Tac. Germ. I: cetera Oceanus ambit, latos sinus et insularum immensa spatia complectens, nuper cognitis quibusdam gentibus ac regibus, quos bellumaperuit. Plin. Nat. Hist. II, 167: Septentrionalis vero Oceanus maiore ex parte navigatus est auspiciis divi Augusti Germaniam classe circumvecta ad Cimbrorum promunturium et inde inmenso mari prospecto aut farna cognito Scythicam ad plagam et umore nimio rigentia. Vell. Paterc. Hist. II, 106: classis, quae Oceani circumnavigavcrat sinus, ab inaudito atque incognito ante mari flumine Albi subvecta, cumplurimarumgentiumvictoria parta cum abundantissima rerum omnium copia exercitui Caesarique se iunxit. Aug. Res gestae 26: Classis mea per Oceanum ab ostio Rheni ad solis orientis regionem usque ad fines Cimbrorumnavigavit. V. Gardthausen, Augustus und seine Zeit, 1:3 (1904), s. 1166 f., 2:3 (1904), s. 769; J. F. Marcks, Die röm. Flottenexp. z. Kimbernlande (Bonner Jahrb. 95 [1894]), s. 29 ff. Jfr K. Mullenhoff, Deutsche Altertumsk. 2- (1906), s. 285, som i strid mot Augusti och Plinii överensstämmande uppgifter hävdar, att den romerska flottan nått södra Kattegat, och L. Weibull, Upptäckten av den skand. Norden (Scandia 1934, s. 87), som förlägger flottexpeditionens slutpunkt till Elbemynningen. Sistnämnda uppfattning vilar dels på förväxling av den romerska erövringens utsträckning (Aug. R. G. 26: Germaniam . . . ad ostium Albis fluminis pacavi) med boningsplatserna för de folk bl.a. cimbrerna, som tydligen i följd av flottans ankomst sökt Roms vänskap (Aug. R. G. 26: Cimbrique et Charydes . . . amicitiam meam et populi Romani petierunt), dels på förbiseende av det viktiga Plinusstället Nat. Hist. II, 167 (se ovan n. 39). Även andra anmärkningar kunna riktas mot Weibulls framställning. Ett utförligare bemötande skulle emellertid här kräva för mycken plats. Jag återkommer till frågan vid annat tillfälle. 38 39
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=