352 derade läsarten giver, kan åtminstone gå förlorad genom den av Halm och flertalet övriga utgivare accepterade emendationen otiosae. Pluralen lasciviunt utgör vid det kollektiva subjektet manus ej tillräckligt skäl för denna ändring, varigenom den av Mullenhoff m.fl. föredragna uppfattningen av manus som ’händer’ möjliggöres. För min del översätter jag manus med ’hop’, vilket är nödvändigt, om man behåller otiosa. Så läst utgör satsen enligt min mening ett icke betydelselöst stöd för den i det följande framställda uppfattning av den taciteiska källans karaktär, liksom den i sin ordning synes mig ur denna uppfattning få sin naturliga förklaring. Vid textens återgivande i svensk översättning har jag delvis dock med vissa avvikelser, följt Hammarstedts förtjänstfulla tolkning. Upsala i september 1925. E. Hje.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=