345 Att något slags vederlag för kustlandets ledungsbörda redan tidigt funnits i dessa delar av riket är i och för sig rimligt, men den konstruktion, enligt vilken detta vederlag vore att söka i skjutsningsbesväret, har visat sig sväva helt i luften. Gentemot det slags källtolkning och hypotesbyggnad, som tagit sig uttryck i denna konstruktion torde man därför vara fullt berättigad att hålla fast vid föreställningen om motsatsen mellan ett ledungspliktigt kustland och ett skattskyldigt inland som den historiskt värdefulla kärnan i Fagrskinnas framställning. Vad termen nefgildisskattar beträffar, torde den icke utan vidare böra förkastas såsom ohistorisk. Måhända döljer sig här en rättshistorisk beröringspunkt mellan ledungsväsen och inlandsskatt, ehuru av helt annan innebörd än den, som Fagrskinnas författare tänkt sig. Men denna fråga hör hemma i en särskild undersökning, som icke här kan företagas, I varje fall finnes säkerligen intet hinder för att en inlandsskatt, som kanske en gång ur viss synpunkt kallats nefgildi, både samtidigt och senare kunnat betecknas somviseyrir. När en redaktion av »ledungsanteckningen» skiljer mellan landsdelar, som prestera skepp, och landsdelar, som prestera »vissöre», ger den således uttryck åt samma uppfattning, som framträder i Fagrskinna, Distinktionen pekar i och för sig ej med nödvändighet på en äldre datering än Fagrskinnas avfattningstid. Men naturligtvis har man haft ännu lättare att röra sig med en dylik distinktion under ett skede, då ledungsskatten ännu ej haft samma stadga och utbredning som ett stycke fram på 1200talet. Den betydelse, vari termen viseyrir nyttjas i anteckningens sannolikt ålderdomligaste form, talar således på intet sätt mot utan tvärtom för antagandet om dess tillkomst på Sverres tid, kort före skeppstypsreformen i Gulatingslagen,
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=