343 framgår, hur sagan uppfattar innebörden av det gamla stadgandet om ärkebiskopens trettio män och tolv vita sköldar: det överträdes, då ärkebiskopen har herskip, {al)skjaldat skip, far med snekkju alskipada (resp. ivitugsessu) ok d tinttigi (rep, niutigi) manna ok alt sk)aldat}^~ Motsättningen visar, att de trettio männen uppfattats som en skeppsbesättning och de tolv vita sköldarna ansetts syfta på biskopsskeppets sköldbehängning utmed relingarna, som alltså icke borde vara fullständig utan sannolikt endast omfatta skeppsbordens främre hälfter, såsom emellanåt förekom även på andra skepp.^^® En besättning av omkring 30 man på ett fartyg med 10—12 roddarplatser omtalas i sagorna ej sällan.Troligen har sagoförfattaren riktigt uppfattat det gamla stadgandet i Grågås. Det biskopsskepp, varom här var fråga och som längre fram av ärkebiskoparna utbytts mot en tvitugsessa, har alltså tillhört en i åtskilliga sammanhang framskymtande gammal storleksklass, skeppet med 24 roddare.^^® Av dessa skulle på biskopsskeppet endast hälften, troligen den främre »tolften», ha sköldar upphängda vid skeppssidorna, och sköldarna skulle vara vita, säkerligen till tecken, att det skepp, som här färdades fram, var statt i fridens ärenden, ej var ett »härskepp» med en krigisk hövding och hans hird av härmän ombord.^-* För biskopens besök i bygderna utmed kusten och inne i fjordarna är alltså enligt de gamla lagstadgandenas mening skeppet det normala färdemedlet, varmed resan måste anträdas och som följaktligen medföres av den resande själv. Men fall förekomma, då han måste lämna skeppet och färdas vidare till lands. För dessa fall är biskopen i behov av hästar, vilka han icke kunnat forsla med sig på sitt skepp, i varje fall icke i tillräckligt antal, och det är med hänsyn till dessa fall, som lagarna Innehålla av vilka vissa må anföras, erbjuda Flateyjarbök, 2, s. 636, Det Arnamagncenske Haandskrift 81 a FoI., ed. A. Kj^r s. 152. Sverris saga etter Cod. Arn. 327 4o, ed. G. Indrebö, s. 123. Framför hvita tillfoga dessa handskrifter: alla, eftir yfirburtS: um J)at er Iggin segja; i stället för snekkja alskipada ha de: sneckjo tvitog-sessu, i stället för tiutigi manna’, niutigi manna. Eirspennils läsart hermcnn e(da) alskjalldat skip motsvaras i Flatöboken av hermenn edr herskip, i Cod. AM 81a. Fol av husmenn edr skialdat skip, i Cod. AM 327 4o av hermenn eda skip. Jfr Fornmanna sögur, 8, s. 233: pat (o: skipit) var allt skjaldat med stöfnum; Flat- ■eyjarbök, 3, s. 324: skip . . . alskialldat allt med stofnum; Landnåmabök (1900), s. 175: hann for til Islandz. ok kom i Biarnarfiord med alskiolldudu skipi. sipan var hann Skialldabiorn kalladr. Jfr Sturlunga saga, ed. G. VigfOsson, 2, s. 53: Matti sva at kveda, at öll skip Kolbeins vari at-skjöldud framan til siglu. —Om fullständig och partiell sköldbehängning av skepp, se vidare Hj. Falk, Altnordisches Seewesen, s. 55, varifrån i denna och föreg. not anförda exempel äro hämtade. 119 120 121
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=