340 och i sina straffbestämmelser tager hänsyn till flera arter av försumlighet. I själva verket blir det kungliga stadgandets innebörd fullt tydlig, först då kristenrättens fylligare framställning tages till hjälp vid tolkningen. Föreskriften, att varje häst, på vilken sadel eller sele blivit lagd, är föremål för prestationsskyldigheten, får sin utfyllnad genom det blott i det kyrkorättsliga stadgandet berörda uttagningsförfarandet medels lottning bland det till platsen för »skjutsfördelningen» eller möjligen »skjutsbytet» (reiÖskjåtaskipti) framförda hästmaterialet. Det kungliga stadgandet synes alltså förutsätta innehållet i det kyrkorättsliga som bekant. På det kungliga stadgandets sekundära ursprung tyder även den uttryckliga föreskriften, att de tre öre, som vid bristande prestation skola erläggas för varje häst, som fattas, skola beräknas efter silvervärde, en avvikelse från vanlig böteskurs i fråga om konungens saköre, som sannolikt har sin förklaring i att det numeriska bötesbeloppet lånats från kristenrätten och ej ansågs böra till konungen utgå med lägre realvärde än till biskopen. Såsom förut framhållits, motsvaras Frostatingslagens kyrkorättsliga skjutsstadgande av ett i vissa avseenden avvikande stadgande i Gulatingslagen, vilket åtminstone torde gå tillbaka till 1164. I den mera ursprungliga form, vari Frostatingslagens stadgande om ärkebiskopens skjutsrätt synes vara bevarat i ett under det oegentliga namnet »Sverres kristenrätt» känt kompilatoriskt lagarbete från något av åren 1269—1273, företer det närmare överensstämmelse med Gulatingslagens stadgande så till vida, som båda uttryckligt nämna förutsättningen, att biskopens resa ej kan fortsättas sjöledes.^^^ Anmärkningsvärt är även, att stadgandet i »Sverres kristenrätt» omtalar biskopens mottagande av hästarna vid »landgångsänden» (hryggjusporör). Att denna punkt nämnes som rättsligt betydelsefull, är nämligen karaktäristiskt för vissa såväl norska somsvenska rättssatser, som av olika grunder kunna antagas äga hög ålder. I det kungliga skjutsstadgandet i Frostatingslagens »inledning» och i landslagen har detta drag bortfallit. Även med hänsyn till nu anförda inre omständigheter synes det uppenbart, att stadgandet om konungsskjuts i Frostatingslagens »Inledning» är yngre än stadgandet om biskopsskjuts i samma lags kristenrätt och i detta Sv 53 (NGL, 1, s. 423 f.): Biskop skal koma. i fylki huert a .xij. manoSom naudsynia laust at vxita monnom pionosto eHa piernaz p^er rxiVtu sinnar er han skttldi hafa pa .xij. manode. En hoendr skulu gera biskupi neidskiota hueruetna pxr sem han skal vm land fara. oc han koemr teigi skipi viö. oc skal han vid bryggiu spord vid neid skiota taka. En ros huert er till skilt er sele er a komen. huert sem biskup far nema armadr hans late anna vagh bioda. En sa er anna vagh gerer gialde .iij. aura silfrs biskupe firer oeyk huern en .vi. aura firer raidskiota bod fall. En ef madr koemer till raidskiota skiptis oc Iceynir raidskiota. oc l<etr aigi till lutanar komo pa er blaset er till. pa se sem han hafe vgort. —Jfr K. Maurer, Stud. iib. d. sogen. Christenrecht König Sverrirs (Festgabe zumDoctor-Jubiläum des Herrn Prof. L. v. Sprengel. 1877), s. 49 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=