25 Man finner här den Qfundarbot av sex öre, som tillkommer det egentliga bondesamhällets förnämligaste kategori, hqlcir, den odalborne mannen som bötesskalans grundenhet; ovan honom ökas enligt den angivna regeln, boten för varje grad med hälften av beloppet för närmast lägre grad, nedan honom minskas den i samma proportion, uppifrån nedåt, d.v.s. i förhållandet 2:3, I själva verket tillämpas denna regel i fråga om de här nämnda kategorierna endast på drborinn maSr i förhållande till hqldr och på leysingi i förhållande till rekspegn.^* Förhållande mellan rekspegn och drborinn mäbr kan däremot icke utan tillgripande av en godtycklig utjämningshypotes bringas att stämma med regeln. Beloppen från och med hqldr nedåt återfinnas emellertid, med tillämpning pä den qfundarbot, som utgår vid närmast, på sak riktade kränkningar; bestämmelserna anknyts här till vissa fall av olovligt nyttjande eller stympning av annans häst.^^ Den i sistnämnda formulering uppträdande avvikelsen, att endast qfundarboten till de fullt fria {drbornir, en beteckning, som här innefattar även hqldar) skall utgå enligt värdet av vägt silver (silfrmetit) medan boten till de halvfria (pyrmslamenn) utgår i penningar (sakgillt), torde vara oursprunglig. Det kan nämligen icke anses sannolikt att beloppen redan från början skulle bestämts i olikvärdiga enheter; vore det genom motsättningen mellan silfrmetit och sakgillt angivna värdeförhållandet mellan frias och halvfrias bötesbelopp ursprungligt, skulle man vänta sig, att det i stället angivits genom andra aritmetiska belopp antingen för fria eller halvfria beroende på vilken gemensam beräkningsgrund som blivit vald antingen genom dubbelt högre aritmetiska belopp i sakgillt fria eller genom hälften lägre i silfrmetit för halvfria än de nu för respektive kategorier angivna. Sannolikt är därför, att skalan ursprungligen blivit avvägd i de angivna aritmetiska förhållandena med avseende på viktenheter av silver och att först senare, då en differentiering i realvärdet av likbenämnda enheter av olika betalningsmedel inträtt, en ofördelaktigare beräkningsgrund blivit fastställd för de halvfria. Det stadgande, som i fråga om qfundarbot föreskriver beräkning i silfrmetit för samtliga kategorier torde m.a.o. på denna punkt representera det ursprungliga stadiet. Däremot torde det stadgande, som innehåller regeln om olika beräkningsgrunder för fria och halvfria, på en annan punkt förete större ursprunglighet Om innebörden av dessa båda klassbeteckningar se s. 34. F X 41 (NGL, 1, s. 227): — — — En ef maSr teer ross manns hvargi [hvdrgi är tryckfel, se NGL, 5, s. 302 s.v. hvargi\ sem bundit er oc riör i brott frå honum. peim sem rossit d. hann seal beeta aurum .v), silfrmetnum haulldi. hdlfa möre drbornum manni. primr aurum reespegni . .ij. aura leysingia. F X 46 (NGL, 1, s. 228): — — — En ef hala höggr af. pd seal meta ross. en hinn reidi peim verö fyrir er dtti oe öfundarbåt d ofan. haulldi aura .vj. en drbornum manni hdlfa möre. reespegni .iij. aura, leysingia syni .ij. aura, en leysingia eyri. en silfrmetit er drborinna fé. en saegilt pyrmslamanna fé.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=