335 Frostatingslagens kristenrätt, vars tillkomsttid emellertid ej kan närmare bestämmas, om påskkommunionsstadgandet verkligen är äldre än 1215. Anmärkningsvärt är nu, att den kompilerade textens stadgande om biskopsskjuts icke företer den från Frostatingslagens kristenrätt kända lydelsen utan den något förkortade, som förekommer i ett par redaktioner av Borgartingslagen, och liksom i dessa placerats vid kristenrättens slut. Förhållandet skulle kunna tyda på att den biskopliga skjutsrätten i Frostatingslagen i sin nu kända form verkligen sammanhänger med ärkebiskop östens upphävande av följesbegränsningen eller i varje fall icke är äldre än detta och att en text, vari den senare nyheten saknades, ej heller innehöll den förra. Men kompilationsarbetet har en alltför tydlig karaktär av godtyckligt urval ur skilda källor för att den antydda slutsatsen skulle kunna få verklig beviskraft, och den kunde detta oavsett på sin höjd stödja antagandet om samband, icke om samtidighet, mellan den obegränsade följesrätten och skjutsstadgandets vidsträckta prestationsskyldighet. Den biskopliga skjutsrätten kunde måhända överhuvudtaget vara yngre, och möjligheten, att det biskopliga skjutsstadgandet hade sin förebild i det kungliga, skulle alltså tills vidare kvarstå. Emellertid finnas omständigheter, som vida starkare än de hittills dryftade tala för att Frostatingslagens nu kända stadgande om biskopsskjuts ingått redan i ärkebiskop östens GullfjqÖr. Institutet föreligger, såsom förut omtalats, om också i avvikande form även i Gulatingslagen. Man har ingen anledning förmoda, att det här skulle tillkommit efter Magnus Erlingssons revision 1164. Möjligen kan det vara äldre än denna. Det kan ej gärna antagas, att biskopsskjutsen i Frostatingslagen skulle vara väsentligt yngre än i Gulatingslagen. Men har institutet alltså sannolikt funnits i GullfjqÖry kan det med hänsyn till ärkebiskopens däri åtminstone genom frånvaro av inskränkande bestämmelser hävdade rätt till följe av obegränsat antal knappast haft annan formän i kristenrättens bevarade redaktion. Slutligt avgörande för frågan om dateringen av Frostatingslagens biskopliga skjutsstadgande är en därpå syftande punkt i den märkliga urkund, som är känd under beteckningen Magnus Erlingssons kyrkliga privilegium.^®® Det långvariga meningsutbytet om detta aktstyckes tillkomst och karaktär kan knappast anses definitivt avslutat.^®^ Dess av50 (NGL, 4, s. 64). NGL, 1, s. 442 ff. Mera tillfredsställande editioner föreligga dels i Diplomatarium Islandicum, 1, s. 223 ff., dels i de nedan n. 101 anförda arbeterna av G. Storm 1895 och A. Taranger 1922. Brevets oäkthet har med stigande säkerhet antagits av P. A. Munch, Det norske Folks Hist., 2, s. 936 n. 1, 3, s. 186 f. n. 1, 4: 1, s. 530 n. 2, 4:2, Rettelser t. 3, s. 186 och därefter i ingående undersökningar, dock med inbördes avvikande resultat i fråga 09 101
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=