331 ningarna är ej utan vidare tillämpligt på en visserligen omedelbart efterföljande men till innehållet helt olikartad bestämmelse. Den närmaste förebilden för denna torde dessutom kunna uppvisas inom den nordnorska rätten själv. Under inga omständigheter ger formuleringen något stöd åt föreställningen, att skjutsningsplikten gentemot konungen tidigare skulle varit begränsad till Uplanden. Förhållandet kan mycket väl ha varit, att skriftligt avfattade regler rörande denna skjutsningsskyldighet tidigare saknats i alla norska lagar, liksom de faktiskt saknas ej blott i den egentliga Frostatingslagen utan även i Gulatingslagen. Först i Magnus Lagaböters landslag finner man ett otvetydigt för hela riket gällande stadgande om konungsskjuts.®“ Detta är i huvudsak identiskt med det från Frostatingslagens »inledning» kända, som sannolikt redan återgiver ett allmänt riksstadgande, ehuru detta ej låter sig med fullt samma visshet konstateras. Huruvida själva institutet överhuvudtaget eller i någon särskild landsdel blivit infört först genom Håkan Håkanssons lagstiftning, är en annan fråga, till vars besvarande emellertid allt material saknas. Uteslutet är i varje fall icke, att redan tidigare en kunglig skjutsrätt funnits under mera obestämda former. Såväl i Frostatingslagen som Gulatingslagen och Borgartingslagen finner man uttryckliga bestämmelser om böndernas skjutsningsskyldighet gentemot biskopen på dennes ämbetsresor. Borgartingslagens bestämmelser i detta ämne, vilka i två redaktioner av denna lags kristenrätt stå som L III 15 (NGL, 2, s. 46): Vm reiiiskiota boö. Sva er mallt at bcendr skolu gera konungi reiciskiota [i flertalet hdskr. tillägges: sua mykin sem (hann) /)ar/.]. En vmbods matSr konungs skal skera reii^skiota boli sua nit^a sem hann a:tlar at konung skorte cigi reidskiot. [var.: rxidskiota gia:rS, skioter] En bcendr aller er reiSskiota boti kemr til gärds f)a skolu peir reidskiota gera honum hvern ceyk er sodull eda stsli hefir a komit. En ef konung skorter reidskiota. pa giallde bonde huer er bod kom til gardz oc eigi greiddi reidskiota ceyri silfrs konungi firir huern ceyk er eigi kom til reidskiota skiptis förfalla laust. »3 p jj 44 (PJGL, 1, s. 145, jfr 4, s. 42 f., 5, s. 6): Vm ferd erkibiskups oc reidskiota. Erkibiskup skal koma i fylki hueert a .xij. manadom huarium naudsynia laust at ueita monnum pionosto cda parnast par reidu sinnar peirrar er hann skilldi hafa pa. .xij. manade. En bcendr skolu gera biskupi reidskiota ross huxrt er sadul eda sele hefir a komet hutert scm erkibiskup fer nema armadr hans late annan uxgh bioda. En sa er eigi gerer sua pa giallde .iij. aura firir ceyk huern en .vj. aura firir reidskiota bodfall. En ef madr kcemr til reidskiota skiptis oc Iceynir reidskiota oc latr eigi til lutanar koma pa er blaset er til. pa er sem hann hafe ugort. G 33 (NGL, 1, s. 20): Vm reidskiota biscopi. Dat er nu pvi nest ef biscop ferr upp a land ifra skipi sinu at vigia kirkiu a:da adra pionosto at veita monnum hvart sem hann parf lagnt ocda skamt. pa scolu bcendr fa honom reidskiota .xviii. En .xxx. ef hann ferr at vigia hofudkirkiu. En ef peir vilia eigi fa reidskiota. pa ero peir seckir aurum .iij. hverr peirra. er fellir. B II 27, III 24 (fragm.) (NGL, 1, s. 363, 372).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=