329 plikten vid sjösidan och i Tröndelagen och således, då ingen motsvarande förändring på andra håll omtalas, fortfarande bestå i rikets övriga delar. Föreställningen om en dylik geografisk fördelning mellan skatteplikt och ledungsplikt låter sig näppeligen förklaras, om man icke förutsätter, att den ägt faktisk giltighet för ett skede, som vid tiden för den i Fagrskinna föreliggande berättelsens tillkomst ännu var så föga avlägset, att dess förhållande alltjämt återverkade på uppfattningen av samtidens.'^® Man har på ett egendomligt sätt sökt utplåna de kontraster, över vilka Fagrskinnas framställning är byggd. »Naar Fagrskinna nsrmest maa forstaaes derhen», skriver en framstående norsk rättshistoriker, »at det kun var Kystdistrikterne og det Throndhjemske, men ikke Indlandet og navnlig ikke Oplandene, somKong Haakon fritog for Kopskatten, hvilket nyere Historikere atter har villet stette i Förbindelse med den saakaldte Visöre, der paa Oplandene skulde vasre en Fortsasttelse af Kopskatten fra Kong Haralds Dage, saa beror dette visselig blot paa en altfor sammentrengt Udtryksmaade fra Fagrskinnas Side. Ledingen, Skibsgerden i egentlig Forstand, indskrenkedes ganske vist til Kystdistrikterne. Men naar Kongen for at imodekomme Befolkningens Frihedsbegreb samtidig maatte give sit Minde til Skatternes Opha^velse langs Kysten og i Throndhjem, saa har Oplzendingerne selvfolgelig ikke fundet sig i denne meget principielle Henseende at staa tilbage for d.e. at maatte anse sig personlig for mindre frie end Rigets ovrige Indbyggere. Det er her riktignok et Hul i de ned til os naaede Efterretninger. Men vi tor med Tryghed gaa ud fra, at ogsaa Oplxndingerne mod at paatage sig en personlig Forpligtelse af en eller anden Art, en gerÖ, er blevet fri for det forhadte giald, Nevgildesskatten. For Indlandsbygderne ligger det i saa Henseende una:gtelig nasrmest at tasnke paa Skydspligten».'^® Godtyckligheten i denna konstruktion ligger i öppen dag. Den accep- ^ Såväl G. Indrebö, Fagrskinna, s. 137 som E. Bull ([Norsk] Hist. Tidsskr. R 5, Bd 4, s. 489 f.) antaga, att Håkan den godes skatteutbyte är ett påfund av Fagrskinnas författare, som icke funnits i hans och Snorres gemensamma källa. Detta antagande är lika obevisligt som det motsatta. Uppgiftens frånvaro hos Snorre är icke avgörande. I stället för . . . E. Hertzberg, a.a., s. 177. Om distinktionen mellan gerS och giald se ovan s. 322 n. 61. Fi 19 (NGL, 1, s. 125, jfr 4, s. 23 f.): Of eignir p^er er utan stafs ero kallaöar oc i almenningum ero görvar. Pd vilium ver at par standi site log oc scipan um meöal konungs oc karls sem austr eSa sudr i landit. oc slica pegnskylldu geri peir her sem par eptir konungs skipan. Sva er oc mtelt at huendr scolo gera konungi ratiSsciota sva mykinn sem hann parf. En årmaHr seal scera reitSsciota boti. En huendr allir er boS kemr til garöz. pd scolo peir gera reiSsciota konungi. hvert ross seal i reiÖseiota hans fara er seli eda sötiull hefir d komit. En ef konung scortir reiSsciota. pd seal giallda .iij. aura silfrmetna fyrir hvert ross er scortir. 80
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=