321 utbud. Endast då han nödgas uppbåda sin allmoge i Norge — sannolikt åsyftas ett allmänt folkuppbåd mot överhängande fiendehot — har han anspråk även på jämtarnas bistånd. Och även därvid framträda i uttryckssätten egendomliga begränsningar, även om de kanske snarare äga ett symptomatiskt intresse än de erbjuda möjligheter, som kunde praktiskt utnyttjas: jämtarna skola följa den norska allmogehären åt —men endast dit det synes konungens ombud och dem själva nyttigt, och de äga vid detta övervägande taga hänsyn såväl till sitt eget lands bästa som till konungens norska rikes. Det märkligaste med detta brev är i själva verket det intryck, det meddelar, av att Jämtland ännu så långt fram i tiden betraktas som en i viss mån självständig enhet vid sidan av Norges rike, om också urkunden samtidigt vittnar om en strävan att kvarhålla Jämtland hos Norge och hindra det att glida över till Sverige. Man erinras onekligen om det konungabrev från 1300-talets början, vari Jämtland och Ragunda rent av betecknas som ett »rike», det »östra riket» i motsats till Norge.^^ Det folkuppbåd från Jämtland, vartill konungen förbehåller sig rätt, har helt och hållet karaktären av en undantagsåtgärd, som endast i nödfall skall förekomma: huvudsaken är frikallelsen från all annan krigstjänstskyldighet, driven så långt som möjligt. Icke med ett ord antydes tillvaron eller skapandet av en jämtländsk militärorganisation, som ens •ex analogia kunde förtjäna namnet ledungsväsen. Karaktäristiskt är också, att privilegiet motiveras med hoppet om jämtarnas desto större villighet att värja sitt eget land. Det låter nästan som en återklang av Helsingelagens ord om de ledungsfria bygderna i Västerbotten, fastän fienden här är svenskarna. Norsk krigstjänstfrihet i största möjliga utsträckning sättes här mot det svenska krigstjänstanspråk, som jämtarna nyss fått pröva på, i avsikt att vinna dem för Norge och egga dem till motvärn mot Sverige. Detta är privilegiebrevets innebörd; något vittnesbörd om vare sig norskt eller svenskt ledungsväsens utsträckning till Jämtland lämnar det icke.®® Om den militära ledungsorganisationen i Norges inre bygder sannolikt Se ovan s. 303. E. Bull (/.c.) erinrar om ett brev till Jämtlands allmoge av Vincent Lunge i egenskap av länsinnehavare 23/6 1525 (DN, 14, 500, s. 440 f.), vari han tillförsäkrar var och en okvald besittning av sin jord, så länge han förmår utgiva »hanss orlighen ledingh landskuld och andre rettugheder». Den av Bull påpekade möjligheten, att talet om »ledung» här är att hänföra till »forleningsbrevenes vanlige formler, som det ikke kan laegges nogen realitet i» bör sannolikt utbytas mot visshet. —Enligt en jämtländsk urkund av 1405 (DN 6, 365, s. 403) skall från två namngivna gårdar erläggas »ij skin i skath hwarth ar jepther annath ok aingha fflera kwnwngs vtsskyller hseller wissora thet kwnwngs rsetthin thil hore». Med ordet skattr betecknar också en rättarbot av 1347 konungens skatteintäkt frän Jämtland (NGL, 3, s. 169 f.). 21 Bjärne
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=