314 talar om konungens »syssla i Margretedal, västra Bxrum och Lomadal med all den ledung, somvi äga att därav taga till vår gård».^- Omman får tro en arkivanteckning från 1622 har drottning Margareta i en urkund av 1388, varigenom undantag meddelas ett nunnekloster från den detta år påbjudna »utfareledingen», om denna använt dubbelbeteckningen »vissöre och utfareleding».^^ Att i andra fall den vanliga ledungsskatten från kusttrakterna innefattas under eller ensam betecknas med termen »vissöre» utan tillägg av ordet »ledung» har förut visats. Liksom termen »ledung», om också troligen blott sporadiskt, trängt in i skatteterminologien i fråga om åtminstone vissa inlandsområden och där uppträder vid sidan av »vissöre», så användas de båda termerna alltså promiscue även i fråga om kusttrakterna, och detta ganska ofta. Den skarpa skillnaden mellan »vissöre» såsom inlandsskatt och »ledung» såsom kustlandsskatt har för medeltiden visat sig obefogad, för så vitt den fattas exklusivt. Däremot vore det att gå för långt, om man på grund av den mera vidsträckta användning, som särskilt i fråga om viseyrir är väl bestyrkt, ansåge uteslutet, att vid sidan härav mera speciella betydelser ganska tidigt kunnat utveckla sig. Uppträdandet av betydelser vid nyare tidens början måste anses tala för denna möjlighet; den betydelsemotsättning, som här kommer till synes, torde äga sina förutsättningar 1 ett skede av norsk beskattnlngshistoria, som ligger bakom uppkomsten av kustlandets fiskaliserade ledung, och först därigenom bliva fullt förklarlig. Med hänsyn till den rent språkliga innebörden av ordet viseyrir är det emellertid fullkomligt naturligt, att de ekonomiska ledungsprestationerna, DN, 1: 1, 241 s. 193 f. NGL, R. 2, Bd 1: 1, s. 13 (nr. 6); jfr s. 4 (§ 3). E. Bull, Leding, s. 169. DN, 13, 8, s. 7 (20,12 1329): herra Erikker hudfat som pa hafdhe visoire oc handgengen kununghs; 5: 1, 207, s. 163 (16,/2 1349; brev till konungen angående vid uppbörden av »vissöret» i Våge tillämpad värdering): er Olauar Grims son tok visinceyri ydarn, tok i visoeyrin . . . kyrhud fyrir .iiii. certhogh<er\ 4:2, 628, s. 465 f. (6/1 1394; biskopen av Oslo och fogden på Akershus till allmogen i södra Gudbrandsdalen): prosten och korsbröderna vid Mariaekyrkan i Oslo ha klagat över at peer vilir tey viisoyran wtgera nu swa fuUaligha som peer han her till hafuer wtgiorf, bönderna skulle härvid åberopat särskilda privilegier »vm viisoyran»; brevskrivarna förklara, att dessa ej blivit stadfästade och uppmana allmogen att, tills detta skett, ordentligt erlägga »vissöret» såsom hittills; 2: 1, 539, s. 411 f. (16/1 1394; konung Erik till allmogen i Södra Gudbrandsdalen): prosten och kanikerna vid Mariaekyrkan i Oslo ha klagat över att bönderna ej vilja wtgere viisoyran nu. swa fullalighte som hittills, vilket förundrar konungen, enär de förut haft ord om sig, at xngin almughe j rikine htefuir bxter tedher iamvtel sime laghaskyldo vider konongdomen giort; han befaller dem att utgöra sitt »vissöre» lika fullt ut som hittills; 4:2, 630, s. 467 (8/3 1394): intyg om föregående brevs uppläsning pa sem almugen a Frone gerdho siin visoyrerr; 5:2, 921, s. 663 (24/1 1483): intyg rörande ett förpantningsavtal, Ingåenget a Hofwe i rette stempneby i wiisoyrinxstempne. dylika
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=