312 i Viken.^^ Mindre tydlig är betydelsen av »vissöre» i en urkund från 1496 rörande »vissöresfall».^^ I ett konungabrev av 1532 synes wiisöre beteckna ledungsskatten från Tröndelagen och Naumdal.*^ I några urkunder från 1330- och 1340-talen finner man orden viseyrir och leidangr i skatteteknisk betydelse använda jämsides med varandra. Någon motsättning mellan de båda termerna kan emellertid vid närmare granskning av detta material icke upptäckas. Snarare synes man böra ansluta sig till den mening, som här konstaterat parallella beteckningar för samma sak.^® En medveten distinktion mellan två olika skattetitlar föreligger knappast heller, när Håkan hålägg, troligen 1303, befriar tavernare och deras hjon från utskrivning och ledungsfärder, skjutsningsplikt, tingsfärder m.m., men ålägger dem att som andra utgöra rcttan leidannghe och wissoeyri sin.^'^ Att orden här begagnas utan åtskillnad är minst lika möjligt, och i andra fall är det alldeles uppenbart, att en dylik användning föreligger. Norska riksrådet avkunnar 1348 dom mellan konung Magnus Eriksson och allmogen av Hedemarken och Raumarike i sak rörande konungens rätt at taka forngilden pining i visoeyre sin oc leidhangr. Riksrådet säger NGL, R. 2, Bd l:a, s. 175 f. (§ 3): Jtem haffuer rikens radh loffuat troligha at scriffua war nadig herrte konung Erik till, at hans nadhe wilde vnna Amundhc Sigurdzssyni haustleydhangcr oc warleydhanger thessa ars aff ffiorom skipreidhom, som <ere Jdd, Jgnedall, Skiaberg oc Ahygge, oc lata honom ther till qwittan oc akiterelosan wara ffore alt annat, hwat han haffuer nw vpp borit her till, thet som war nadig herra konunger Erik a rafrandes] er j wijsoyre edher sakferoyre], oc enkanligha j thessom adhernempdhom skipreidhom. DN, 5:2, 974, s. 700: Hövitsmannen Odd Alfsson på Akershus tillkännagiver, at Sywer i Vestby haffuer wtereth i myth mynnc paa kronenne wegne ffor wiissorc som giorth war paa Rutstath odegardh som ligger i Gerdene songh, men befriar honom från vidare tilltal härför. E. Bull påpekar, att uttrycket viseyrisfall är bildat efter det vanliga leiöangrsfall och identificerar »Vestby» med Vestby på Folio (intill Oslofjorden). Allt beror emellertid pä belägenheten av »Rutstath» och »gerdene songh»; tyvärr har det ej varit mig möjligt att fastställa, vilka lokaliteter, som härmed åsyftas. I NG, 2, s. 295 antages emellertid, att »Gerdene songh» är Gjerdrum i Raumarike. *5 DN, 8:2, 666, s. 693: Kristian II underrättar invånarna i Tröndelagen och Naumdal, att han förlänat dessa områden åt ärkebiskop Olof av Trondhjem och uppmanar dem att till honom erlägga paa wore wegne huess landskyld: wiisore: sagore: oc ald koningeligh rentte oc affgifft som i oss paa Norgis krönens wegne met rctte plictige <ere. Stället räknas av E. Bull (Leding, s. 86 n. 2) till de fall, där »vissöre» står »uten skarpt definerbar betydning». Då »vissöre» här tydligt skiljes från landskyld och saköre, kan det emellertid ej gärna åsyfta annat än skatt, och då brevet gäller i den gamla ledungsorganisationen inordnade områden, synes det knappast tvivelaktigt, att det åtminstone bl.a. är fråga omledungsskatten. E. Bull, Leding, s. 86. ” NGL, 3, s. 137. NGL, 3, s. 171 f., s. 481 n. 1. Texten i citatet här ovan överensstämmer med de äldre avskrifterna; en yngre som utgg. i NGL 3 följa utesluter de två sista orden. fal 36
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=