311 ■dock icke heller detta material utesluta möjligheten, att den terminologi, som på 1520-talet visar sig konsekvent genomförd, äger mycket gamla anor och i själva verket peka åtminstone vissa sannolikhetsskäl i sådan riktning. Man har påvisat, att viseyrir i den äldsta säkert daterade källa, där ordet förekommer, den i Magnus Lagaböters Hirdskrå ingående redogörelsen för besluten på mötet i Tunsberg 1273 liksom i ett antal senare urkunder måste anses omfatta bl.a. även ledungsskatten, den årligen utgående, fiskaliserade ekonomiska ledungsutredningen. I de 1273 vidtagna bestämmelserna, som gälla såväl Viken som Uplanden, användes viseyrir alldeles uppenbart som sammanfattande beteckning för all den kungliga intäkt, som en syssloman har att uppbära inom sitt ämbetsområde, och av denna omtalas i det följande särskilt varleiöangr och haustleidangr. Håkan hålägg underrättar, sannolikt 1303, sysslomän och ombudsmän, att han utsett vissa personer att mottaga redovisning um leidangr ok landskyldir varar av dem, och uppmanar dem att lägga sig vinn om att igiold var ok vissoyrir i tid uppsamlas;-" de båda anförda uttrycken förefalla att vara synonyma. En allmän rättarbot av 1311 ålägger alla sysslomän och deras ombudsmän, som uppbära konungens »vissöre», att verkställa utsökning hos handgångne män, biskopsmän och präster, som tredskas i fråga om erläggande av »ledung».-*^ Samma år omtalar en förut anförd, likaledes allmän rättarbot om myntväsendet sakareyri, skuldir ok allan annan varn viseyri\-^ någon anledning att här tänka sig ledungsskatten utesluten ur begreppet viseyrir finnes säkerligen icke. Ett konungabrev av 1311 till allmogen i Hålogaland nämner konungens »vissöresombudsman» {vmhoÖsmaÖr visoeyris vars) därstädes i samband dels med beviljad ändring i förut ålagd skeppsbyggnadsskyldighet, dels med anbefalld uppbörd av för skeppsbyggnaden avsedda utskylder (skipatollr).^'^ Biskop Håkan av Bergen talar i ett par urkunder av 1340 om det »vissöre», som tillkommer konungen från Bergens uppbördsdistrikt (féhirösla),'^^ dit skattlanden i Västerhavet^- men framför allt de ledungspliktiga västlandsfylkena hörde. Från 1437 finnes ett förlikningsbrev mellan norska riksrådet och Amund Sigurdsons anhängare, vari ordet wijsoyre användes med syftning på ledungsskatten från fyra skeppsredor 27 NGL, 3, s. 137 f. 28 29 NGL, 3, s. 92. 29 NGL, 3, s. 112. 27 DN 8: 1, 129, s. 140 f.; — — — godz ydart af fehyrdslunne j. Biorgwin., — — vitrum monnum ok klokom. sem af ydrum inrentom ok vijsoeyri er kunnight baetie |. Vesterlondunum ok her. —DN 8: 1, 130, s. 141 f.: ingiolld ok vijssceyri. sem yder tilhoeyrer ok fehyrdslunne j. Biorgwin. *2 Taranger, Uds. ov. d. norske rets hist., 2: 1, s. 229, 285 n. 1.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=