309 med »vissöret» från andra områden. Den sent uppkomna utomordentliga ledungsskatt, som går under namnet »utfareleding» och som enligt en intressant uppgift av Claus Gjordssön vid ifrågavarande tidpunkt utgick vart sjunde ård® uppbars 1528 utom från kustlandet även från några inlandsområden, nämligen Modum, Sigdal ooch Hallingsdal.^^ Från regeln, att »vissöre» utgår från inlandet, »leding» från kustområden finnes endast hos Claus Gjordssön ett undantag, som sannolikt icke äger principiell betydelse. Utom »leding» från »Akersherret» uppgives »vissöre» utgå från »Akersherret oc österbergem». Av jämförelse med 1528 och 1529 års räkenskaper framgår, att denna anomali torde uppkommit så, att Claus Gjordssön i detta enstaka fall råkat sammanföra det penningebelopp, som han eljes upptager under »leding» och som i de senare räkenskaperna regelbundet uppträder som en del av »höstledingen», med inlandsområdenas »vissöre», som i källorna från 1520-talet alltid beräknas i penningar. »Ledingens» naturapersedlar från Akershered har han däremot låtit kvarstå under riktig rubrik. Anmärkningsvärt är, att från Akershered och Badrum ytterligare utgår en i kustdistrikterna eljes icke förekommande naturaprestation av hästekorn, ved m.m., som av Claus Gjordssön upptages under »årlig skatt» och i de senare räkenskaperna utan särskild rubrik. Onekligen föreligger här en brist på överensstämmelse med landslagens beskattningsregel för de ledungspllktiga landsdelarna,^® men förhållandet räcker näppeligen till som underlag för den med stöd härav uppställda och i övrigt på Claus Gjordssöns förut omtalade, säkerligen oriktiga uppgift om erläggande av både »vissöre» och »leding» från vissa områden grundade hypotesen, att delar av Akershered och Bxrum skulle varit inlandsdistrikt med härav betingade särskilda beskattningsförhållanden.^® Förklaringen ligger snarare däri, att en praxis, mot vilken den åsyftade regeln i landslagen synes riktad, i detta fall undantagsvis kommit att fortleva som en för hela området gällande lokal sedvänja. »Ärlig skatt» upptages av Claus Gjordssön även för städerna Sarpsborg och Tunsberg (penningar), ävensom Sigdal (penningar) och Hallingdal (hudar, skinn och ett mindre penningbelopp). Samma inkomsttitlar kallas i 1528 och 1529 års räkenskaper: för städerna »årlig byskatt» (säkerligen den gamla bojargjald),-^ för Sigdal »vissöre», för Om »utfareledingen» se E. Bull, Leding, s. 167 ff. 16 isfyc Danske Magazin, 6, s. 325. NRJ, 4, s. 346. L III 1 (NGL, 2, s. 33): — Enga almennliga tolla skal kotJiingr a oss Icggia cöa hans vmbol^s menn. eigi giafer ne ueitzlitr ne hesta folir. ne ttidar hogster. Par sem leiangr gerizt. nema reiDskiota oc pa a<)ra lyt^skylldu sem logbok vattar. P. A. Munch, D. norske Folks Hist., 4: 1, s. 511, n. 1. =0 Bj 136 (NGL, 1, s. 328), Bl III 8 (NGL, 2, s. 204).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=