303 Håkanssons saga, som troligen återgiver Birkebenarnas hirdtradition, skall Sverre ha vunnit Jämtland under Norge. I det parti av Sverres egen saga, som anses vila på konungens egen muntliga berättelse, förlägges Jämtlands erövring till det tidigaste skedet av Sverres konungadöme. Sagan omtalar två tåg till Jämtland, efter vad det förefaller åren 1177 och 1178; med skäl har man misstänkt, att här föreligger en dubblering av samma händelse. En tradition om Sverre såsom den konung, till vars stadgande en jämtarna åvilande årlig avgift till Sunne kyrka såsom kungligt »kapell» {Sunnamali) gick tillbaka, föreligger i ett brev av Magnus Eriksson från 1343."' Avgiften har satts i samband med Sverresagans uppgift, att den avgörande kampen mellan Sverre och jämtarna stod vid Undursey; härmed torde åsyftas Andersön i Sunne, och avgiften har väl tillkommit för att hugfästa segern. Ännu Frostatingslagen i det skick, vari den föreligger från Håkan Håkanssons regering (omkring 1260) har bevarat ett minne från den tid, då Frösö marknad ännu var en utländsk köpstämma, dit den norske konungens undersåtar ej kunde fara utan sin herres tillåtelse och där de kunde råka hans fiender.^® Stadgandet har antagits varit föråldrat redan vid lagredaktionens avfattning, men man har med rätta framhållit, att detta ej kan ha varit fallet synnerligen länge, eftersom det fått stå kvar i lagen.^® Det kan rent av sättas i fråga, om det överhuvudtaget var föråldrat redan omkring mitten av 1200-talet, måhända bör det snarare uppfattas som ett spår av att jämtarna trots anslutningen till Norge ännu vid denna tid för sin handelssamfärdsel bevarat ett visst oberoende av den norska utrikespolitiken. Ännu ett par mansåldrar efter Magnus Lagaböters rikslagstiftning synes Jämtland haft kvar en rättslig särställning.^^ Håkan hålägg betecknar 1301 i ett brev till »alla män i Jämtland och Ragunda» deras land som »det östra riket», »edert rike» i motsats till det egentliga Norge,^® och ännu folkungen Håkan Magnusson skiljer 1364 mellan »riket i Norge» och jämtarnas »land».®® Allt detta tyder på att Jämtlands förening med Norge ej bör förläggas alltför långt tillbaka och troligen har man haft rätt i att acceptera uppgifterna i Sverres och Håkan Håkanssons sagor som vittnesbörd om den sannolika tidpunkten. Alldeles uteslutet är väl ej, att de i andra källor mötande uppgifterna om tidigare norska konungars välde i Jämtland I brevet den 4 juli 1343, DS 3713, är formen sundamale. ^ F VII 27 (NGL, 1, s. 204): — — — En ef menn fara til Fraseyiar eSa t aörar caupstemnur at konungs leyfi. nu coma par tifrtdar menn konungs, pä seal sva caupum caupa viö pä sem viÖ friömenn at orsekio. E. Bull, Jämtland og Norge, s. 32. A.a., s. 33 ff. 38 Se nedan s. 321.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=