302 land, ehuru det vid sagans avfattningstid otvivelaktigt var politiskt förenat med Norge, icke räknas dit — vilket emellertid icke är tydligt —, kan förklaringen ligga däri, att Jämtland faller utanför den gamla historiska och nationella enhet, som sagan åsyftar med Norge. Men denna förklaring kan icke gälla för Historia Norwegids, där Finnmarken räknas som en integrerande del av Norge.^® När denna källa nämner Jämtland vid sidan av rent svenska områden som ett land, till vilket Norge gränsar i öster, ligger häri ett mycket starkt indicium på att Jämtland vid skriftens avfattningstid föll helt utanför den norska statsmaktens räckvidd. Ett negativt stöd får denna slutsats därav att Jämtland t Historia Norwegian förekommer uteslutande i redogörelsen för Norges gränser men däremot varken nämnes eller tages med i räkningen vid framställningen av dess landsdelar och biländer. Åt ett argumentum e silentio kan sällan tillmätas avgörande vikt, men till undantagen från denna regel är man böjd att hänföra det nyss angivna, när man erinrar sig hurusom Historia Norwegia bland Norges tributaria insuL-e utförligt omtalar ej blott de verkligen skattskyldiga öarna i Västerhavet utan även Island, vars rättsförhållande till den norske konungen i äldre tid var av långt lösare art.^^ Enligt en uppgift i den av Sturla Tordsson författade Håkan Monum. hist. Norv., s. 73: Est [o: Norwegia'] terra nimis sinuosa, innumera protendcns promontoria, III habitahilibus zonis per longum cincta: prima, qux maxima et maritima est; secunda mediterranea, quaae et montana dicitur; tcrtia silvestris, quce Finnis inhabitatur, sed non aratur. Längre fram (s. 76) omtalas de tre huvuddelarna som Norges »trifaria habitatio», »tripartitus incolatus». En viss avvikelse från detta betraktelsesätt kan dock konstateras vid den närmare beskrivningen av den tredje »zonen», Finnmarken (s. 82), där denna omtalas som »vastissima solitudo affinis Norwegite, dividens earn per longum a paganis gentibus, qure solitudo Finnis et bestiis incolitury^. Men i slutet av denna beskrivning synes Finnmarken åter vara inräknad i det egentliga Norge i motsats till »skattöarna» (s. 87): Circumscriptis utcunque Norwegia: finibus tendamus ad tributarias insulas . — På samma sätt som i Egilssagan framställes däremot Finnmarkens förhållande till Norge i Odd munks saga Olafs konungs Tryggvasonar (ed. P. A. Munch, s. 21): i svOr fra Norege er Danmavrk ok avstr Svipiop en i vestr Englanz haf. ok norpr Finmork; likaså i den andra fullständiga handskriften (ed. P. Groth, s. 42): En nor^r fra noregi er finn mork. I sistnämnda handskrift finner man emellertid den inkonsekvensen, att strax efteråt såsom landets huvuddelar uppräknas: Vik. hordaland. uplond. prondheimr. halogaland. finnmork. Den av Munck utgivna handskriften förbigår i motsvarande uppräkning både Uplanden och Finnmarken. — Jfr K. Maurer, Vorl. iib. altnord. Rechtsgesch., 1: 1, s. 35 f. Monum. hist. Norv., s. 87, 97. Att inräknandet av Island bland insulae tributarite icke såsom K. Maurer, Die Enstehungszeit der älteren Frostujiingslög (Abh. d. philos.- philol. Cl. d. K. Bay. Akad. d. Wissensch., 13:3, s. 9) och GulaJjing (Allg. Encyklopädie d. Wissensch. u. Kiinste, hrsg. von J. S. Ersch u. J. G. Gruber, 1:96), s. 381 sökt göra gällande tyder på att skriften tillkommit först efter Islands närmare anslutning till Norge åren 1262—63, anser jag uppvisat av G. Storm i Monum. hist. Norv., s. XXV, jfr även Koht, a.a., s. 213 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=