301 Historia Norwegian tillhör tiden före Jämtlands förening med Norge och hänvisat till att en liknande framställning av förhållandet mellan Norge och Jämtland skulle finnas även i Egilssagan.*® Jämtland nämnes på två ställen i Egilssagan. På det ena omtalas det bland nybyggen, som grundades av utvandrare från Norge på Harald hårfagres tid;^^ detta ställe saknar betydelse för den fråga som här är före. Av större intresse är det andra stället.^^ Här är verkligen fråga om de geografiska förhållandena, i norra Norge och dess omgivning i norr och öster. Men huruvida sagoförfattaren nämner Jämtland som ett land vid sidan av Norge är omöjligt att g^vgöra; en direkt motsättning föreligger endast mellan Naumdal och Jämtland. Dessutom bör man lägga märke till att begreppet Norge i Egilssagan har en annan innebörd än i Historia Norwegite. Egilssagan omtalar Finnmarken och Norge i direkt motsättning till varandra. Norge fattas således här icke rent politiskt utan snarare nationellt. Om Jämtrcfluentis oceani, a meridie vero Daciam et Balticum mare habet, sed de sole Swethiam, Gantoniam, Angariam, Jamtoniam. F. Paasche ifrågasätter alternativt en senare datering av Historia Norwegia (1220talet) och yttrar i detta sammanhang härmed (F. Bull o. F. Paasche, Norsk litteraturhistorie, 1, s. 432 n. 1): »At der skilles mellem Norge og Jämtland sier ikke meget. Slig ogsaa i Egils saga (efter 1200).» Den tidigare dateringen vilar emellertid även på andra skäl (se härom Koht, a.a.), och det av Paasche framlagda, i och för sig mycket intresseväckande identifikationsförslaget i fråga om den Agnellus, som skriften är tillägnad, är helt beroende av om de inre grunder, som blivit anförda för antagandet om högre ålder, kunna motbevisas. Om distinktionen mellan Norge och Jämtland, såsom Paasche menar, är betydelselös för dateringen av Historia Norwegite, skulle dess förekomst i denna skrift, även om den av andra skäl kan hänföras till tiden omkring 1170, naturligtvis omvänt också sakna beviskraft vid ett försök att bestämma tidpunkten för Jämtlands anslutning till Norge. Det är ur denna synpunkt Paasches invändning här överväges. E. Bull yttrar om den av Paasche upptagna åsikten, att Historia Norwegia möjligen kunde vara skriven ett stycke in på 1200-talet (Fornvännen 1927, s. 145 n. 1): »selv om det skulde vaere riktig, har det litt å si i denne förbindelse, då vi isåfald måtte anta at den — navnlig for sine topografiske oplysninger —bygget på kilder fra det 12 årh.» Argumentet vore näppeligen fullt tillfredsställande, om Paasche, med sin hänvisning till Egilssagan lyckats påvisa, att en sådan motsättning mellan Jämtland och Norge, som man finner i Historia Norwegia, varit möjlig även efter Jämtlands politiska förcning med Norge. Egils saga Skallagrimssonar, k. 4 (ed. F. Jonsson, s. 12): En af pessi dpjdn flyöu marger menn af landi d brott, ok bygtSuz pd margar audner viöa, bxt^i austr i Jamtaland ok Helsingjaland ok Vestrlond: SuSreyjar, DyfUnnar skidi, Irland, Normandi d Vallandi, Katanes d Skotlandi, Orkneyjar och Hjalltland, Fareyjar, ok i pann tima fanz island. K. 14 (anf. ed., s. 41): Finnmork er stårliga viå. Gengr haf firi vestan, ok par af firöer stårer. Sud ok firi nordan, ok allt austr vm, en firi sunnan er Noregr ok tekr morkin ndliga allt it efra su5r, sud sem Hdlugaland it ytra. En austr frd Naumudal er Jamtaland ok pd Helsingaland ok pd Kueinland, pd Kirjalaland, en Finnmork liggr firi ofan pessi oil lond, ok ero viöa fjällbygder upp d morkina, sumpt i dali, en sumpt med votnum.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=