298 en märklig överensstämmelse med de genom Magnus Erlingssons lagrevision bestämda tingmanstalen för dessa fylken, har man ansett sig kunna förmoda, att även den nämnda regleringen av skeppstalet ägt rum på riksmötet i Bergen 1164. Särskilt har man därvid hänvisat till att det i samband med den i bestämmelsen om en tingman från varje skeppsreda i Agder uttryckligen säges, att skeppsredorna skola regleras så, att 20 män må fara.-^ Bevisningen är icke alldeles bindande. Den på fjärdingsindelningen grundade betänkligheten mot en sammanställning av tingmanstal och skeppstal, när det gäller Hordaland, Rogaland och Firdafylke, torde visserligen, såsom förut framhållits, icke böra anses väga synnerligen tungt. Men även om man accepterar tanken på en mera allmän motsvarighet mellan tingmanstal och skeppstal, kan bestämmelsen om reglering av skeppsredorna i Agder knappast anföras som stöd för hypotesen om en allmän skeppsredereglering 1164. Tvärtom måste man fästa sig vid att reglering föreskrives endast för Agder. Förhållandet kan mycket väl tänkas tyda på att man för övriga fylken redan förut hade skeppstal, som utan vidare kunde läggas till grund för tingmanstalen, men att i Agder undantagsvis en utjämning var nödig för att nå ett jämnt och avrundat tal, i detta fall 20. Under denna förutsättning kan bestämmelsen om Agder icke erbjuda tillräcklig grund för ett fastställande av året 1164 som terminus post quem för skeppstalet 336 och därmed för »ledungsanteckningen». Visserligen är det tydligt, att skeppsredetalet och förmodligen även skeppstalet för Agder före 1164 åtminstone med någon enhet överstigit eller understigit 20, troligen det senare, eftersom det knappast är sannolikt, att konungadömet skulle gått med på en minskning av skeppsrustningsbördan blott för att få till stånd ett lämpligare tingmanstal men snarare kan tänkas ha begagnat sig av tillfället för att genomdriva en om också obetydlig ökning. Och om man i övrigt utgår från det på grund av 1164 års tingmanstal sannolika antagandet om exakt motsvarighet mellan det längre fram gällande antalet halfpritug skip och det tidigare antalet tvhugsessor från Gulatingslagens fylken, utgör skeppstalet 20 för Agder en nödvändig förutsättning för att nå slutsumman 336 — för så vitt man nämligen samtidigt i fråga om Viken och Hålogaland anser sig kunna räkna med talen 60 och 12. Berättigandet av sistnämnda förutsättning kan emellertid icke från hittills berörda utgångspunkter uppvisas; de anförda talen synas i och för sig sannolika som tidigare skeppstal för dessa områden, men det är icke uteslutet att åtminstone i någotdera fallet en höjning till resp. 61 eller 13 inträffat redan före 1164, och i så fall Jerstad, a.a., s. 103 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=