297 görande av sin skeppsrustningsskyldighet är mycket möjligt; till ett konstaterande av en nordnorsk egendomlighet på denna punkt räcker materialet icke till. Detta hindrar icke, att uttrycket efter skoro i sin mån kan anses utgöra ett indiciumpå anteckningens tillkomst under ett skede, då skeppsredeindelningen ännu icke blivit utsträckt till hela Norge. Även detta drag synes alltså visa tillbaka åtminstone till 1200-talets förra hälft, kanske till dess början. Såsom äldre än Gulatingslagens skeppsförteckning och den däri framträdande skeppstypsreformen i västlandsfylkena torde »ledungsanteckningen» kunna föras till ett ännu något tidigare skede. Skeppsförteckningen står i Gulatingslagen mellan slutet av den egentliga lagtexten och det Bjarne Mårdsson tillskrivna »saktalet». Då den förra undergått revision på Magnus Erlingssons tid (1164) och det senare anses tillhöra början av 1200-talet, har man ansett sig kunna datera förteckningen till slutet av 1100-talet,^^ — en uppenbart något vacklande slutledning. Att förteckningen ej kan vara senare anses ganska säkert. Själva skeppstypsreformen i Gulatingslagens fylken har med rätt stor sannolikhet tillskrivits Sverre, som skulle genomfört den, sedan han 1184 definitivt blivit herre i Västlandet, och därvid tillämpat under kampen med Magnus Erlingsson vunna erfarenheter av de större skeppens militära överlägsenhet över de mindre. En i Håkans, Guttorms och Inges saga anträffad notis, enligt vilken en tvitugsessa skulle byggts i Sunnmöre 1206, kan knappast med fog anföras som bevis för att reformen ännu vid denna tid ej varit genomförd och än mindre för en senare datering av själva beslutet. Härrör förändringen från Sverre, bör den ju falla mellan 1184 och 1202. Nyligen har ett försök blivit gjort att bestämma åldern av den organisation, som representeras av det dels i »ledungsanteckningen» direkt föreliggande, dels genom slutsatser från Gulatingslagens förteckning vunna skeppstalet 336. Denna organisation och detta tals giltighet sträcker sig, har man menat, ej många årtionden tillbaka i tiden från skeppstypsreformen. Den på Gulatingslagen grundade beräkningen av det äldre skeppstalet visar detta sammansatt av övervägande avrundade, »dekorativa» tal för de olika landsdelarnas kontingenter. Talen för Rogaland, Hordaland och Firdafylke beräknas då till resp. 30, 30 och 25, och i övrigt får man ju jämna tiotal för alla områden utom Naumdal och Hålogaland, även för Viken, om det i förteckningen faktiskt givna talet 60 väljes och hänsyn ej tages till »grönernas skepp». Förhållandet har ansetts tyda på »en samtidig reglering av skeppstalet över hela landet, kanske med undantag för Naumdal och Hålogaland». Då nu de genom omräkning vunna skeppstalen för Rogaland, Hordaland, Firdafylke, Agder och Sogn visa K. Maurer, Vorlesungen ub. altnord. Rechtsgesch., 1: 1, s. 57.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=