296 ledungsdistrikt är på intet sätt oförenlig med satsen om skeppsredeindelningen. Den förra principen återfinnes i Gulatingslagen själv.^® Att skipsysla i Frostatingslagen endast skulle vara ett annat namn för fylket i dess egenskap av ledungsdistrikt, synes mindre sannolikt redan därför att behovet av en dylik speciellt ledungsrättslig term i så fall vore svårt att inse. Då samtliga nordnorska fylken hade att vart för sig utrusta ett flertal skepp, är en sådan primitivitet hos ledungsorganisationen, att ej åtminstone de på aritmetisk princip grundade underavdelningar av fylkena, som, enligt vad lagen visar, faktiskt förefunnos,-^ skulle ha utnyttjats för rustningsbördans fördelning, knappast tänkbar. Slutligen förekomma på ett ställe orden fylki och skipsysla i samma stadgande;betecknade de här samma område, skulle en alldeles onödig upprepning föreligga, medan god mening vinnes, om det förra ordet antages beteckna en vidare, det senare en trängre krets. Utanför lagtexten är emellertid termen skipsysla okänd; den förekommer aldrig omväxlande med skipreiöa, sedan denna term i viss utsträckning vunnit insteg även i norra Norge, vilket man kanske haft skäl att vänta, om skipsysla en gång varit en i de särskilda mindre skeppsrustningsdistrikten gängse beteckning för dessa. Förklaringen torde ligga däri, att skipsysla endast varit en föga bruklig lagterm, tillskapad för att kunna generellt sammanfatta smärre ledungsdistrikt med olika beteckningar i olika fylken, nämligen sannolikt dessas genom delning med olika tal bildade underavdelningar. Måhända är det samma brist på terminologisk enhetlighet, som föranlett upphovsmannen till anteckningen om den norska skeppshärens sammanlagda styrka att med syftning på de områden, vilkas kontingenter ej kunde beräknas »efter skeppsredetal», hänvisa till ett hos organisationens ledning befintligt karvstocksmaterial, som måhända var avsett för ledungsflottans mönstring fylkesvis. Det vore frestande att med uttrycket efter skoro sammanställa det faktum, att karvstockens användning inom ledungsväsendet omnämnes på flere ställen i Frostatingslagen, däremot icke i Gulatingslagen. De karvstockar, som i åsyftade stadganden äro på tal, nyttjas emellertid för uppteckning och mönstring av samtliga ledungspliktiga personer och kunna följaktligen ej gärna vara identiska med dem, som användes för att hålla reda på skeppstalet. Att samma primitiva hjälpmedel begagnades även för kontrollen av västlandsfylkenas fullG 297 (NGL, 1, s. 97): At almenningi fullum. på seal gera mann ut at siaunda nevi. En ef vér eigum manntal betra. pa scolo aller pess niota. En or pvi manntale s c o l o tn ver gera skip sva m o r g or fylki h v e r i u s e m vér e r o m a sätter or 5 ne r vid k onong v år n . Se ovan s. 275 ff. “ F III 19 (NGL, 1, s. 153): pann dagh er nestr er alyrkr firir lons uaku eptan pa skolu aller uigir mxnn vtego beeta huxr t sinu fylki par sem mest er porf at i huxrrt skipsyslu.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=