294 tid vunnit insteg i Viken som beteckning för den territoriella enhet, som utrustade ett ledungsskepp, kan ej avgöras, då motsvarande parti av Borgartingslagen ej finnes i behåll. Mycket tyder emellertid på att den skeppsredeindelning, som i yngre källor framträder i denna riksdel, åtminstone i betydande utsträckning bygger på eller rent av är identisk med en äldre härads-inÅelmn^, besläktad med den från Danmark och götalandskapen kända; och vissa skäl torde kunna anföras för den meningen, att redan denna häradsindelning i Viken varit en ledungsindelning. Men även om »härad» som ledungsrättslig term måhända lämnat rum för »skeppsreda» på den tid, anteckningen avser, torde det senare uttrycket i varje fall icke varit i bruk om skeppsrustningsdistrikten i de fylken, där Frostatingslagen gällde. På tre ställen i nämnda lag användes om dessa distrikt, en annan term, skipsysla. Man har menat, att härmed skulle åsyftas fylket i dess helhet som ledungsdistrikt.^® Som stöd anföres särskilt följande bestämmelse: ef scip fellsc i fylki. pd liggia merer .iij. z>iÖ hörnlti hveria.^^ Häri behöver dock ej ligga mera än på sin höjd att fylket såsom det högsta ledungsdistriktet, från vilket ett bestämt antal skepp skulle utgå, göres närmast ansvarigt för brist härutinnan; det ankom väl sedan på fylkesmenlgheten att uttaga böterna från dem, som faktiskt gjort sig skyldiga till försummelsen. Ej heller torde något kunna byggas på en berättelse i Sverres saga, enligt vilken denne konung vid ett tillfälle kommer överens med bönderna om byggnad av ett skepp om 25 eller flere rum i varje fylke.Här är tydligen fråga om en undantagsartad prestation, endast ett skepp för varje fylke och detta av större dimensioner än det i Tröndelagen vanliga ledungsskeppet, tvitugsessan. Att konungen träffar uppgörelse med bönderna fylkesvis är då en självklar sak, som intet visar i fråga om ledungsindelningen under vanliga förhållanden. Lika litet torde man ha rätt att finna någon antydan om att det i Tröndelagen ej fanns lägre ledungsdistrikt än fylket, när Snorre låter Olof Tryggvason på ting i Nidaros bjuda ut ledung och därvid omtalar fylkena som de områden, vilka skulle prestera skepp och manskap.^^ Alldeles liknande ordalag använder Snorre i sin berättelse om Håkan den godes ledungsorganisation, fastän han omedelbart förut tillskriver honom en indelning av fylkena i skeppsredor.^"* När Snorre omE. Bull, Leding, s. 10 f., 36 n. 1, 38, 41. ” F VII 1 (NGL, 1, s. 198). Sverris saga, k. 154 (Konunga Sögur, udg. af C. R. Unger, s. 165; Fornmanna Sögur, Saga Olåfs Tryggvasonar, k. 93 (Heimskringla, ed. F. Jönsson, 1, s. 424) hann vill nefnd hafa or hverju fylki badi at skipum ok lidi, segir pd, hversu mgrg skip hann vill padan hafa or firdinum. Jfr Bull, a.a., s. 47. Saga Håkonar göSa, k. 20 (Heimskringla, anf. ed., 1, s. 198): Eptir pessa orrostu setti Hakon kontingr pat i Iggum um alt land med sjd ok sva langt upp d land, sem lax )■
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=