293 som »ledungsanteckningens» källa talar, utom det betänkliga i antagandet om en omräkning av det verkliga skeppstalet, även det särskilda förhållandet, att anteckningens tal med minst en enhet (i fall förteckningens ordalag i fråga om hålögernas skeppskontingent antages åsyfta 13 tvitugsessor, med två enheter) understiger det tal, till vilket man kommer, då samtliga i Gulatingslagen uppgivna skepp medtagas i beräkningen. Skillnaden är ringa, men den synes dock tyda på att anteckningens upphovsman, om han använt Gulatingslagens förteckning, vid sidan av denna haft att tillgå en annan källa. Anser man sig böra räkna även med annat källmaterial, försvagas emellertid i och med detsamma grunden för antagandet, att anteckningen överhuvudtaget står i beroende av Gulatingslagens förteckning, oavsett den svårighet, detta antagande i övrigt medför. övervägande sannolikhet synes därför tala för att anteckningen direkt och uteslutande vilar på uppgifter från tiden före införandet av halfjmtugt skip som normaltyp i Gulatingslagen och att den själv tillkommit under detta tidigare skede. Såsom förut framhållits, ger anteckningen i sin sannolikt ålderdomligaste formulering en antydan om arten av sitt källmaterial, i det att skeppstalet säges avse fullständigt ledungsutbud »enligt karvstocksavmärkning och skeppredetal» {efter skoro ok skipreidu tal). Man har knappast skäl att misstro denna antydan, vars uttryck emellertid ej leda tanken på en förteckning sådan som Gulatingslagens, vilken har karaktären av en samling föreskrifter om skeppsrustningsskyldigheten för olika fylken men icke talar om vare sig karvstockar eller skeppsredor eller överhuvudtaget på något motsvarande sätt berör naturen av det material av primäruppgifter, vartill hänsyn möjligen tagits vid föreskrifternas avfattning. Snarare synes »ledungsanteckningens» ordalag känncteckna den som en sammanfattande beräkning, verkställd av någon, som haft direkt tillgång till ett dylikt primärmaterial, bestående av inbördes något olikartade uppgifter. Detta förutsätter emellertid, att upphovsmannen stått i nära förbindelse med konungadömet såsom ledungsorganisationens centrum; beräkningen synes således ha officiellt ursprung. Av ett visst intresse är, att anteckningen om sitt källmaterial jämsides begagnar uttrycken »karvstocksavmärkning» och »skeppsredetal». Troligen innebär detta en antydan om att skeppstalet för hela rikets ledungsflotta ej sammanföll med antalet skeppsredor. Det ligger då nära till hands att erinra sig, hurusom en jämförelse mellan Frostatingslagens och Gulatingslagens ledungsrättsliga avdelningar visat, att termen skipreiöa och en för lagområdets alla fylken gemensam ensartad indelning i så benämnda smärre ledungsdistrikt är karaktäristisk för den senare lagen men saknas i den förra.® Huruvida skipreiöa redan före rikslagstiftningens
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=