291 {litgerÖarbolker), som saknar varje antydan om bestämmelsernas giltighet för någon stadJ Skepp, som möjligen utrustats av Bergen och kanske Stavanger, kunna därför näppeligen tänkas ingå i förteckningens skeppstal för Hordaland och Rogaland. Men att skepp, som faktiskt utrustats från dessa städer eller någon av dem vid sidan av fylkeskontingenterna skulle vara utelämnade i förteckningen, synes av anfört skäl mindre sannolikt. Möjligheten, att så likväl är fallet, kan emellertid icke bestridas, och det bör i detta sammanhang märkas, att ledungsskatten från Bergen har en egenartad form, som kanske tyder på hög ålderdomlighet. Men lika möjligt är då även, att »ledungsanteckningens» skeppstal grundar sig på ett material, som i likhet med förteckningen i Gulatingslagen ej omfattat städerna. Och även om talet 336 i »ledungsanteckningen» skulle inbegripa några i förteckningen ej inräknade skepp från städerna, är det icke troligt, att dessa varit synnerligen många. Den diskrepans mellan de båda källorna, som i så fall uppkomme, är sannolikt ej större än att den i verkligheten kan ha varit utjämnad genom att en eller annan fylkeskontingent utom Vikens och Hålogalands på »ledungsanteckningens» tid varit något mindre än det i förteckningen angivna talet eller dess motsvarighetstal i tvitugsessor räknat. Närmast ligger måhända då att tänka på Sunnmöre. Däremot avviker anteckningens skeppstal högst betydligt från skeppsredetalet i Magnus Lagaböters testamente (279). Någon fullständig överensstämmelse mellan dessa båda tal kan icke åvägabringas ens genom att samtliga skeppsredetal i testamentet, som rimligen kunna misstänkas representera halfpritug skip, omräknas till tvitugsessor. Vid exakt omräkning av dessa tal (alla utomtalen för Hålogaland och Naumdal®) kommer testamentets sammanlagda skeppsredetal att motsvara ett antal av 343,25 tvitugsessor för hela Norge. Att skeppsredetalet mellan testamentets tid och senare delen av 1300-talet skulle undergått ändringar, är knappast sannolikt. På skeppsredeindelningen, sådan den var 1277 eller senare, kan således »ledungsanteckningens» skeppstal ej utan vidare vara grundat. Däremot uppnår man verkligen talet 336, om man före omräkningen av testamentets tal insätter dels talet 16 i stället för 15 i såväl Agder som Firdafylke, dels talet 64 i stället för 59 i Tröndelagen och slutligen lämnar talen för Hordaland och Rogaland oomräknade under antagande att de grunda sig på den mindre skeppstypen. Att talet 15 för de förstnämnda båda fylkena uppkommit genom nedsättning av rustningsbördan med ett skepp för vartdera har med stor sannolikhet förmodats, och om det an- ® Om även talen för Hordaland och Rogaland anses gälla tvitugsessor, vilket synes mindre sannolikt (se ovan s. 197), får man efter omräkningen av övriga tal ett sammanlagt motsvarighetstal av 327,25 tvitugsessor.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=