290 ligen en stadskontingent av tvenne tvitugsessor i normala falld Man har på grund härav ansett, att var och en av städerna Bergen, Nidaros, Tunsberg och Oslo skulle bidragit med två sådana skepp och alltså antagit ett sammanlagt antal av 8 skepp från städerna.- Om och i vilken mån detta stadgande ägt giltighet för andra städer än Bergen, vars tidigare stadsrätt torde ligga till grund för lagen,-^ torde dock vara mycket osäkert. Vid början av nyare tiden omtalas från städerna Oslo och Tunsberg endast »årlig byskatt», däremot icke ledungsskatt; detta tyder knappast på att nämnda städer varit inordnade i ledungsorganisationen. Det är vidare mycket svårt att vinna klarhet om huruvida städernas särskilda skeppsrustningsskyldighet vid sidan av fylkenas ägt bestånd under någon avsevärd tid före den nyare stadslagen. Den har i varje fall icke lämnat tydliga spår i den äldre Bjarkeyarrätten, som emellertid är blott fragmentariskt bevarad. Här stadgas visserligen om byamännens plikt att äga vissa vapen och om »vapenting» för kontrollen häröver,^ rättsförhållanden, som i Gulatingslagen och delvis även i Frostatingslagen behandlas i samband med ledungsväsendet." Men som säkert bevis för ledungsskyldighet kan detta knappast gälla, än mindre som bevis för att Nidaros, vars gamla stadslag den äldre Bjarkeyarrätten anses vara, utgjort ett särskilt skeppsrustningsdistrikt. Att städernas särskilda skeppsrustningsskyldighet helt och hållet lämnas å sido i Gulatingslagens förteckning, tyder knappast på att skyldigheten för dem är av synnerligen hög ålder. Tystnaden i denna källa kan nämligen knappast förklaras med att Gulatingslagen endast ger uttryck åt västnorsk landsrätt. Detta gäller icke om skeppsförteckningen, som behandlar samtliga norska fylken och med fog kan misstänkas återgiva bestämmelser ur en för hela riket gällande ledungsstadga. Någon anledning, varför denna förteckning, som på vissa punkter (Viken och Hålogaland) lämnar uppgifter om enstaka skepp, skulle förbigått en skeppskontingent från städerna, åtminstone om en mera avsevärd sådan funnits, är därför svårt att påvisa. Man har anmärkt, att Frostatingslagens »utfararbalk» innehåller bestämmelser, som gälla både stad och landsbygd och förhållandet dem emellan i ledungsrättsligt avseende.® Det är därför mycket möjligt, att ett eller annat skepp från Nidaros kan vara inräknat bland de 80 från Tröndelagen i Gulatingslagens förteckning. Ett motsatt förhållande har iakttagits i Gulatingslagens ledungsrättsliga avdelning 1 BI III 11 (NGL, 2, s. 206; se ovan s. 202 n. 52). - Taranger, Uds. ov. d. norske rets hist., 2: 1, s. 295.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=