20 syniar manni peim er leigu byÖr. Su er hinn priSia ef pers jars misser degri lengr. par sem skylit er at flytia. en farhirdir verÖr at pessu kunnr eÖa sannr. pat heitir negafall. oc er harm sekr halfri mork viS konung, oc bceti peim er fars misser, fyrir farar talma bans. scaÖa pann sem af verÖr. oc .ij. aura i pocka bot.** Av den hittills lämnade redogörelsen framgår, att ^okkaboten icke uppträder endast som ett privilegium för vissa socialt högtställda kategorier. Svensk, gutnisk, skånsk och norsk rätt känner, vare sig vid sidan av privilegieartade hokkaböter eller utan att dylika tillika föreligga inom samma rättssystem, en allmän, en bondens ^okkabot. I Östgötalagen och svealagarna är dess belopp med ett enda undantag tre marker; undantaget utgöres av Södermannalagens stadgande om lägersmål, där östgötalagens för samma fall fastställda tre marker motsvaras av tolv öre, möjligen ett äldre bötesbelopp, genom vars fördubbling tremarksboten uppkommit. Bortsett från den vid dråp av bondens bryte utgående tremarksboten, vars rättsliga karaktär tills vidare är outredd, är den allmänna {jokkaboten i de svenska lagarna genomgående knuten till andra förnärmelser än till dem, vid vilka de privilegieartade bokkaböterna förekomma. Någon anledning att i bondens bokkabot se ett i förhållande till dessa sekundärt institut föreligger därför icke. Det är minst lika möjligt, att bondens bokkabot utgör ett lika primärt led i bokkabotssystemet som de eller att den rent av är den grundenhet, till vilken de högre bokkaböterna ansluta sig som stegringsformer. För sistnämnda möjlighet tala i viss mån de förhållanden, under vilka bokkabotsinstitutet uppträder i Skånelagen. Tremarksboten är här påtagligen bokkabotens grundform. Den är under alla omständigheter konungens och ärkebiskopens bokkabot; vid vissa särskilt svåra förnärmelser är den också bondens, medan denne vid lindrigare kränkningar får nöja sig med de lägre beloppen av två eller sex öre. Ett ytterligare stöd synes uppfattningen av bondens bokkabot av tre marker som systemets grundenhet, möjligen med historisk utgångspunkt i en äldre tolvöresbot, vinna genom ett beaktande av det rättshistoriska sammanhang, vari den norska bokkaboten är infogad. Tydligt är att det institut, som i den fornnorska rätten bär bokkobotens namn lika litet som den gutniska bokkaboten låter sig direkt jämnställas med östgötalagens och övriga svenska fastlandslagars bokkabotsinstitut. Liksom den gutniska uppträder den norska bokkaboten uteslutande vid förnärmelser av betydligt lindrigare art än östgötalagens och svealagarnas bokkabotsförbrytelser, och medan dessa lagars lägsta bokkabotsbelopp med undantag för Södermannalagens tolvöresbot för lägersmål är tre marker, är den norska liksom den gutniska bokkaboten —bortsett från vissa i fråga om bokkaboten i de norska lagarna ej direkt berörda socialt högre ställda ** NGL, 4, s. 282 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=