289 icke såsompå skeppsförteckningens tid resp. 10 och 9. Under denna förutsättning skulle ökningen i Gulatingslagen kunna tänkas uppvägd av en minskning med samma antal enheter i nyssnämnda nordnorska fylken, och man skulle alltså på en annan väg uppnå överensstämmelse med »ledungsanteckningens» tal. Det på detta sätt vunna resultatet måste dock anses synnerligen osäkert. De ifrågasatta lägre skeppstalen för Raumsdal och Naumdal kunna icke på långt när anses äga samma grad av sannolikhet, som de redaktioner av skeppsförteckningens tal för Viken och Hålogaland, vilka här ovan utförligt motiverats, och även om så vore, funnes ingen garanti för att samtliga dessa lägre tal ägt giltighet på samma tid. En annan möjlighet att slutsumman, trots ett genomgående med 4 delbart tidigare skeppstal i västlandsfylkena, kunnat stämma med »ledungsanteckningens» tal, erbjuder skeppstalet för Södermöre. Här finnes en längre fram berörd omständighet, som kunde tolkas så, att detta fylke ännu 1164 och kanske ännu senare utrustat icke 20 tvitugsessor, som skulle exakt motsvara dess 16 halfpntug skip enligt Gulatingslagens förteckning, utan endast 16 skepp av det förra slaget. Under denna förutsättning skulle det sammanlagda skeppstalet komma att uppgå endast till 335 och således med en enhet understiga »ledungsanteckningens» tal. För att nå överensstämmelse med detta skulle man nödgas förutsätta, att samtidigt skeppstalet för antingen Viken eller Hålogaland redan blivit höjt med en enhet till det i skeppsförteckningen givna talet. Men även denna utväg är på grund av de gjorda förutsättningarnas stora osäkerhet föga tilltalande. I själva verket torde det vara onödigt att operera med dylika ovissa möjligheter. Den från fjärdingsindelningen hämtade invändningen mot de genom exakt omräkning av skeppsförteckningens tal vunna tidigare talen för Rogaland, Hordaland och Firdafylke synes visserligen i och för sig förtjäna beaktas och prövas. Men i de vid 1164 års lagrevision stadgade tingmanstalen för dessa och andra fylken har ett så starkt stöd för den exakta omräkningens berättigande blivit påvisat, att invändningen torde böra falla. Därmed skulle också, om tillräckliga skäl få anses förebragta för beräkningen av Vikens och Hålogalands tidigare skeppstal till resp. 60 och 12, identiteten av det närmast före skeppstypsreformen gällande norska skeppstalet med »ledungsanteckningens» tal vara uppvisad såsomåtminstone i hög grad sannolik. I det föregående har endast räknats med skeppskontingenter från de områden, som omtalas i Gulatingslagens förteckning. Häremot kunde anmärkas, att därutöver möjligen redan vid tiden för förteckningens tillkomst och dessförinnan ett antal skepp från städerna ingingo i ledungsflottan och att dessa kunde tänkas inräknade i »ledungsanteckningens» skeppstal. Ett stadgande i Magnus Lagaböters allmänna stadslag omtalar näm19 Hjårne
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=