287 tidigare varit med Naumdal jämnställda och i ett tingsförbund förenade fylken. Den här framlagda bilden av de nordligaste norska fylkenas inbördes förhållande och inre organisation under ett skede, som ligger bakom källornas direkta vittnesbörd kan måhända på grund av materialets knapphet och svårtyddhet aldrig bliva mer än en ganska vågsam hypotetisk konstruktion. Även på denna väg synes dock åtminstone något ytterligare stöd vara vunnet för antagandet om ett tidigare tolvtal av ledungsskepp från Hålogaland. Tillika har det förefallit troligt, att Naumdals skeppstal, förmodligen någon gång på 1100-talet efter upphörandet av förbindelsen med Hålogaland ökats från sex till nio. Även i Hålogaland har en ökning ägt rumgenomtillägg av ett sjunde skepp i den södra halvan. Huruvida dessa ökningar ägt rum samtidigt på båda hållen eller icke, kan endast gissningsvis avgöras. Mot samtidighet talar ökningarnas olika omfattning, och för så vitt det nytillkomna hålogaländska skeppet är det som i Gulatingslagens förteckning omtalas som pritugt skip, tyder detta på att ökningen i Hålogaland står i samband med den tendens att genomdriva utrustning av större ledungsskepp, som synes ha gjort sig starkt gällande under 1100-talets sista år och så till vida på att den skett senare än i Naumdal, där endast en förhöjning av skeppstalet, ej ett införande av en större skeppstyp kan spåras, ökningen skulle emellertid varit betydligt större i Naumdal än i Hålogaland och där endast berört den ena halvan, medan i den andra ingen ändring ägt rum i den tidigare i vart och ett av de båda hålögafylkena och i Naumdal jämnstora ledungsprestationen. Är detta riktigt, understödjes därav den tolkning av satsen pvt at peir eigu varöhald austor i Gulatingslagens skeppsförteckning, enligt vilken den icke avser att angiva det förut omtalade ovanligt stora skeppets uppgift utan att motivera en i det hela taget jämförelsevis lindrig ledungsbörda.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=