285 finna en tillfredsställande lösning i antagandet, att uttryck hämtade från den världsliga rätten här kommit till en rent godtycklig användning; särskilt den senare, specialiserade termen måste väcka betänksamhet mot ett försök att på dylik väg komma ifrån saken. Att en indelning endast eller huvudsakligen lämnat spår efter sig på det kyrkliga området, är intet bevis för att även dess ursprung är kyrkligt, det kan lika väl betyda, att indelningen i världsligt hänseende tillhört ett mycket gammalt skede, varom inga direkta vittnesbörd äro bevarade. Förhållandet är ingalunda exempellöst även utanför Hålogaland. Indelning i fjärdingar och åttingar, tredingar och sjättingar omtalas i Frostatingslagen endast i kyrkorättsliga stadganden, men man har icke förty all anledning att däri se en gammal världslig indelning, som torde förekommit bl.a. i Tröndelagens fylken. Begreppet tolft möter i Uplandslagen endast i sammansättningen tolfta kirkia, men genom jämförelse med norsk ledungsrätt, genom ortnamnsförhållanden och slutligen genom »tolfternas» fortlevande i en enstaka upländsk bygd ända in på 1300-talet är det möjligt att med en till visshet gränsande sannolikhet här fastställa tillvaron av en gammal indelningsenhet inom ledungsväsendet, som att döma av den anförda kyrkorättsliga termen ännu under den äldsta kyrkliga organisationstiden haft större utbredning och livaktighet.Något liknande torde kunnat vara fallet även med Hålogalands indelning i fylken och halvfylken. Att tre hålogaländska prästegäll i senmedeltida och ännu yngre källor betecknas som »fylken» eller »halvfylken» är en gåta, som svårligen kan lösas under annan förutsättning än att Hålogaland en gång varit i världsligt avseende indelat i så benämnda områden. Men antages detta, blir det icke oförklarligt, att dessa termer kunnat dröja kvar som benämningar på de prästegäll, som fordom varit de förnämsta inom fylken och halvfylken och vilkas huvudkyrkor varit dessas fylkes- eller halvfylkeskyrkor. I detta sammanhang bör uppmärksammas, att Throndenes i den ena huvudredaktionen av berättelsen om Sigurd Ranessons rättegång omtalas som platsen för hålögernas och naumdölernas gemensamma ting. Att Rödö prästegäll i olika källor omtalas än som halvfylke, än som fylke kan tänkas bero på att huvudkyrkan i detta prästegäll på en gång varit fylkeskyrka för Hålogalands södra fylke och halvfylkeskyrka för detta fylkes ena halvfylke.^''^ Vad de båda hålögafylkena ursprungligen hetat. Se mitt arbete Tolft och hundare. Sigurd Ranessons Proces, s. 13. Anmärkningsvärt är dock, att enligt Håkan Håkanssons saga, k. 214 (Konunga sögur, ed. C. R. Unger, s. 359) sysslomannen över södra delen av Hålogaland synes haft sitt säte i Herö: Jon får pcgar til Guthorms i Bjarkey, hann hafåi syslu af konungs hendi, hinn syåra hlut Hålogalands, ok fundust peir i Hereyjum. FMS, 10, s. 471. (Jfr G. Storm i Sig. Raness. Proc. s. 62). Det är naturligtvis tänkbart, att termen »fylke» i senare tid oegentligt blivit använd i stället för »halvfylke». 160 160 161
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=