284 ordning kluvet i två halvfylken, Raudeyjar (Rödö) halffylki och Hereyja (Herö) halffylki.^^^ Denna uppfattning har emellertid från annat håll blivit utsatt för skarp kritik. Man har påpekat, att Throndenes’ fylke och de båda sydliga halvfylkena icke i Aslak Bolts jordebok beteckna en uttömmande indelning av Hålogaland, utan att de här stå vid sidan av beteckningar för åtskilliga andra hålogaländska områden, som tydligen icke innefattas under nyssnämnda fylke och halvfylken. Jämföres uppräkningen av Hålogalands huvuddelar i Aslak Bolts jordebok med en motsvarande uppräkning i Olof Engelbrektssons jordebok från 1530-talet, synes det framgå, att Rödö halvfylke i den förra ej är annat än Rödö prästegäll i den senare och att Herö halvfylke torde vara identiskt med Alstahaugs (Herö) prästegäll. Även i 1525 års kvittens är Redefolken sidoordnat med ett flertal smärre områden och behöver knappast åsyfta en väsentligt större enhet än Rödö halvfylke eller prästegäll i de båda jordeböckerna. Slutligen är det tydligt, att Throndenes fylke i Aslak Bolts jordebok sammanfaller med Throndenes prästegäll och icke på långt när omfattar hela det nordliga Hålogaland. Av dessa omständigheter har man dragit den slutsatsen, att ifrågavarande fylkes- och halvfylkesnamn blott beteckna en kyrklig indelning, och att en världslig indelning, varigenom hela Hålogaland varit uppdelat på Throndenes fylke och Rödö och Herö halvfylken i själva verket aldrig existerat. Ytterligare stöd för denna mening har man funnit däri att detta fylke och dessa halvfylken ingenstädes omtalas som (världsliga) administrationsdistrikt; de tillhöra, har man också framhållit, icke den tid, då fylkesindelningen ännu hade någon betydelse. Att den anförda kritiken har åtskilligt fog för sig, bör utan vidare erkännas. Den däri givna bestämningen av de hålogaländska fylkes- och halvfylkesbeteckningarnas innebörd i de sena källor, vari de träda forskningen till mötes, är otvivelaktigt riktig. Därmed är också tydligt, att en åsikt om Hålogalands världsliga indelning i ett nordligt fylke och två sydliga halvfylken icke utan närmare motivering kan byggas på det föreliggande materialet. Det är däremot icke lika klart, att de vittgående slutsatser i negativ riktning, som grundats på detta material, också äro berättigade. Kritikens upphovsman har själv pekat på en punkt av största intresse, väl ägnad till utgångspunkt för ytterligare eftertanke, när han framhållit, att det icke är lätt att inse, varför just vissa hålogaländska kyrksocknar eller prästegäll och icke de andra bära »de ärevördiga fylkesnamnen».I själva verket innebär uppträdandet av termerna »fylke» och »halvfylke» i en kyrklig indelning ett problem, som näppeligen kan P. A. Munch, Hist, geogr. Beskr., s. 60. G. Stormi Sigurd Ranessöns Proces, s. 63—65. 158 ^ 157 156
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=