283 vilket ju stämmer med uppgiften i Peder Claussöns fylkestal, om til här tolkas som ’intill', vilket utan tvivel är möjligt. En urkund från 1356 antyder en uppdelning av Hålogaland i landet norr och söder om Bréandi,^'^^ sannolikt fjället Brxna, även Br^cndtind,^'^^ ej de därefter uppkallade och därintill belägna Bramsund eller Brennvikd'^^ Av urkundens firir nordan Breanda har man dragit den slutsatsen, att gränsen mellan »halvorna» sammanföll med gränsen mellan Steigarsysla och Bodinjarsysla, d.v.s. gick i Foldenfjord.^^^ Denna slutsats är knappast nödvändig, även om Bréandi vore Brxnsund, och än mindre, om det är Brennvik eller, enligt den mest antagliga meningen, fjället Brsena. Detta ligger ej blott vid inloppet till Foldenfjord utan tillika vid inloppet till Vestfjorden: landtungan med fjället skjuter fram mellan dem båda. Med uttrycket firir nordan Breanda kan därför måhända lika väl, som gränspunkt, åsyftas, att det eller »fylkena» åt. Mera förvånande är, att det norra fylket i Peder Claussöns skrifter säges sträcka sig till Throndenes. Här är man snarare böjd att antaga ett missförstånd. Den medeltida källan kan ej gärna ha nämnt Throndenes som gränspunkt; enligt Rymbegla (c. 1200) var Malangen längre norrut redan i gammal tid skiljelinje mellan den fasta norska bebyggelsen och Finnmarken.Med hänsyn härtill är det också otroligt, att källan skulle nämnt Vågan och Throndenes som de nordligaste orterna i Hålogaland som helhet. Sannolikast är, att Throndenes varit omtalat i den egenskap av fylkescentrum, som andra källor synas antyda, då det nämnes som tingsställe och då ett fylke uppkallas därefter. I stället för den förut anförda hypotetiska formuleringen kan Peder Claussöns källa ha haft: tvan fylki, annat norDr til Vaga, annat iim fnändarnes el.dyl. Ett oberättigat antagande är i varje fall, att Peder Claussön blott med anledning av de båda ortnamnen skulle tillskapat sin uppgift om en indelning 1 tvenne fy1 ken. Närmast med stöd av Aslak Bolts jordebok har man uppställt satsen, att Hålogaland, som länge utgjort blott ett fylke, senare, ovisst när, blivit delat i tvenne, av vilka det norra var fnandarness fylki, det södra i sin ISO DN, 4, 376, s. 299: vmbodsmadxr herra Snala firir nordan Breanda. ’51 NG, 16, s. 246, 250. 15^ Breandesund, AB, s. 95. G. Stormi Sig. Raness. Proc., s. 62. Breandenick 1548. O. Rygh, Norske Fjordnavne (Sprogl.-hist. Stud. tilcgn C. R. Unger), s. 48. '5‘* G. Storm i Sig. Raness. Proc., s. 62 jfr s. 61. Rymbegla, ed. Steph. Biörnonis (1780), p. 330: — — —})ä er fjörtir er Mäldngr heitir, hann skilr Finnmörk vi<i Biimenn; fyrir sannan Mäldngr stendr kirkja er heitir i Lengjuvtk, er menn hyggja nortiasta kirkja i heiminam; som då Snorre och Peder Claussöns fylkestal synas nämna Vågan var Vestfjorden, som skilde »halvorna» ir>a löS
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=