282 i en av Fredrik I 1525 för Vincent Lunge utfärdad kvittens förekommer samma beteckning i formen Redefelken.^^'^ Slutligen återgiver Peder Claussön Friis i två skrifter från tiden omkring 1600 ett »fylkestal», som han säger sig ha funnit antecknat i en gammal isländsk bok, »skrifven för trehundra år sedan»d^^ I det skick, vari detta fylkestal föreligger hos Peder Claussön, innehåller det uppgiften, att Hålogaland är indelat 1 tvänne »fylken». Att denna term verkligen varit använd i den medeltida källskriften, kan väl icke med full säkerhet bevisas; men det är svårt att inse, varför Peder Claussön eljes skulle föredragit den framför »halvor» eller något dylikt. Peder Claussön uppgiver, att det ena hålogaländska fylket sträckte sig »norrut till Vågan», det andra »intill Trondenes». Man har menat, att hela detta tal om tvänne fylken med deras olika utsträckningar blott skulle bero på ett missförstånd av några ord i originalet, som förmodats lyda: nordr til Vaga oc prondanes\^*^ det förefaller, som om man tänkt sig, att dessa ord skulle hänfört sig till Flålogaland i dess helhet. Att Peder Claussöns version innehåller ett fel, synes visserligen sannolikt, men så genomgående, som enligt den anförda åsikten förutsättes, behöver det icke därför vara. I Olof den heliges saga låter Snorre Finn Arnesson i samband med ett ledungsutbud hålla ting med nordhålögerna i Vågan {stefndi saman Håleygjum i Vagum, qllumpeim er norTir värn paöan).^*^ Härav har man med rätta slutit att Vågan på Snorres tid hörde till den norra »halvan» och utgjorde en huvudort i denna; som tingsställe torde det ha efterträtt det i den ena och av åtskilligt att döma tillförlitligare redaktionen av berättelsen om Sigurd Ranessöns rättegång nämnda Kepsisey,^^® som övertygande visats vara beläget mellan öarna Store och Lille Molla i närheten av Vågan.Men på samma gång ser det onekligen ut, som om den norra »halvan» på Snorres tid ej skulle sträckt sig söder om Vågan, tvänne distriktsbeteckningar möter även i AB, s. 87, varest såväl Herayia halffylke som heroy fiordung nämnas. Här är det emellertid på grund av uppställningen alldeles otvivelaktigt, att halvfylket betecknar ett större område än den liknämnda fjärdingen: olika gårdar angivas som belägna dels i myndo, dels i heroy, dels i nesnu fjärdingar men alla i Heroyia halffylke oc Alastarhaugx syslo. DN, 5, 1046 s. 760. Peder Claussön Friis, Samlede Skrifter, ed. G. Storm, s. 147 (En kort Extract af de Norske Kongers chronica), s. 263 (Norrigis Bescrifuelse). Källuppgiften återfinnes a.a., s. 143. G. Storm i Peder Claussön Friis, Sami. Skr., s. 263 n. 1. Heimskringla, ed. F. Jonsson, 2, s. 322. G. Storm i Sigurd Ranessöns Proces, s. 62. A.a., s. 8. Om de olika redaktionernas värde och inbördes förhållande se G. Storm i a.a., s. 48 ff. G. Stormi a.a., s. 49. 146 149
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=