281 f.n. föreligger, och en fylkesindelning av högre ordning, i tredingar och sjättingar, låter sig följaktligen icke heller påvisas på denna väg. Men de hålogaländska skeppstalen i Gulatingslagens förteckning medgiva utan tvivel en tolkning i sådan riktning. De sex skeppen från norra halvan motsvarar exakt det skeppstal, som på grund av Naumdals indelning i fjärdingsdelade tredingar befunnits sannolikt för detta fylke närmast före det skede, som representeras av förteckningens nio skepp. Antagligt är väl då även, att detta skeppstal i Hålogalands norra halva liksom i Naumdal sammanhänger med en sådan indelning i (primärt) tredingar och (sekundärt) sjättingar, som i Frostatingslagen förutsättes som förefintlig på visst eller vissa håll inom lagens område. Men gäller detta för den norra halvan, torde samma indelning böra förmodas även i den södra, och sannolikheten av det förut gjorda antagandet att även denna halvas skeppstal tidigare varit sex och att det sjunde skeppet, rimligtvis det i förteckningen omtalade med trettio rum, utgör ett senare tillägg, ökas i motsvarande mån. Betänkligt förefaller måhända, att indelningen i tredingar och sjättingar sålunda i Hålogaland skulle uppträda som organisation icke av ett fylke utan av fylkeshalvor. Måhända är emellertid denna svårighet endast skenbar. Naumdals gamla indelning, sammanställd med de hålogaländska skeppstalen, synes tyda på att Naumdal i sin förmodade gamla förbindelse med Hålogaland varit jämställt icke med hela det senare området utan med var och en av dess halvor. Även här har kanske alltså liksom på så många andra håll i Norge bestått ett av tre enheter sammansatt tingsförbund, och möjligen kan även detta förbund betecknas som ett trefylkesförbund. I källmaterialet föreligga nämligen några, visserligen ganska obestämda antydningar om en uppdelning av Hålogaland i tvenne fylken. I Aslak Bolts jordebok finner man sålunda under Haloga land bl.a. rubrikerna ; Heroyia halffylke oc Alastarhaugx syslo,^'^^ } Raudoyiar halfj Throndaness fylkeDen förut omtalade senmedeltida anteckningen om hålogaländska allmänningar nämner raudhoy fylke,^^^ och fylke.140 13» aB, s. S7. 1^» AB, s. 91. AB, s. 100. NGL, 4, s. 773. E. Hertzberg (NGL, 5 s. 821) antager, att raudhoy fylke i denna anteckning »maa vasre identisk med det nedenfor gjentagne» raudoy fiordong. Grunden härtill är tydligen, att fiskeplatsen mykr (jfr NGL, 5, s. 815) nämnes såsom allmänning såväl för Rödö fylkc som (under formen mykin) jämte varduer (nuv. Välver, NGL, 5, s. 830) för Rödö fjärding. Häri ligger dock intet bevis för »fylkets» och fjärdingens identitet. Om fylkesallmänningen Mykr var belägen i närheten av Rödö fjärding, kan det visserligen sägas vara oegentligt men ej i och för sig oförklarligt, att den tillika nämnes som den enda av denna fjärdings allmänningar; fjärdingen hade ju i varje fall del i nyttjanderätten till fylkesallmäningen. — Ett liknande förhållande mellan 142
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=