274 åt tanken om ett samband mellan skeppstal och territoriell indelning, kan ett sådant resultat knappast förefalla sannolikt. När det gäller indelningarna i Naumdal och Hålogaland finnas emellertid även andra uppgifter och omständigheter att taga hänsyn till, och måhända kan man med deras hjälp bättre komma den gamla ordningen på spåren. En viss sannolikhet talar för att indelningsförhållandena i Naumdal och Hålogaland ursprungligen varit likartade. I sagolitteraturen finnas åtskilliga antydningar om en närmare förbindelse mellan dessa båda fylken i gammal tid.^^^ Härskare över Naumdal och Hålogaland omväxla i ladejarlarnas ättartal.Stormansgården Rafnista, sannolikt det nuvarande Ramstad i Nxrö, omtalas i fornaldarsagorna såsom liggande i Naumdal, men på samma gång räknas detta tydligen som en del av Hålogaland.Ännu i berättelsen om Sigurd Ranessons rättegång, vars händelser synas förlagda till åren närmast före 1115, stämmer konung Sigurd Magnusson »alla hålöger och naumdöler» till gemensamt ting, enligt den ena redaktionen i Thrandarnes i Hålogaland, enligt den andra i Rafnista. Ungefär samtidiga med detta ting eller något äldre äro några av konung Sigurd och hans bröder givna rättarböter, som upptagits i Frostatingslagen.Av rättarböterna synes framgå, att såväl naumdöler som hålöger vid början av 1100-talet stodo i det fjärmare förhållande till tröndernas rättssamfund, som vad hålögerna beträffar, blev bestående för framtiden. Om rättarböterna ej därutöver giva någon positiv antydan om en närmare förbindelse mellan Naumdal och Hålogaland, motsäga de åtminstone icke den förut anförda rättegångsberättelsens uppgift om en sådan. överensstämmelser mellan Naumdal och Hålogaland i fråga om territoriell indelning kunna direkt iakttagas i källmaterialet. Mindre vikt bör kanske därvid fästas vid den i båda områdena påvisbara indelningen i »halvor», som vad Hålogaland beträffar kan följas tillbaka åtminstone till Gulatingslagens skeppsförteckning (c. 1200 eller något tidigare) Jfr K. Maurer, Gulajimg, s. 118 119 120 F XVI 1—3 (NGL, 1, s. 257 f.) G 315 (NGL, 1, s. 104). Med stöd av sagolitteraturen, som dock i denna fråga knappast äger verklig beviskraft, menar sig G. Storm (Sigurd Ranessöns Proces, s. 61 f.) kunna påvisa Hålogalands indelning i halvor redan på Olof den heliges tid. K. Maurer, Vorlesungen, 1:1, s. 41, G. Storm, En Levn. af. d. teldste Bog i d. norr. Litt. ([Norsk] Hist. Tidsskr., 4 [1877]), s. 480 och S. Tunberg, Stud. rör. Skandinaviens äldsta polit. indeln., s. 59 n. 4 anse den hålogaländska halvoindelningen omtalad även i F XVI 2 (NGL, 1, s. 257), förmodligen i den sats, vari konungarna (Magnus Barfots söner) sägas ha givit hålögerna, almenninga alla sltca sem peir höfSu um bins helga Ölafs daga. hxVti hit ytra oc hit öfra. sunnarla oc nordaria. Orden sunnarla oc nordaria äro dock.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=