RB 32

272 även i ett par upländska bygder, Trögd och —med mindre tydligt skönjbara drag —Vendeld®^ Indelningen i tredingar och sjättingar kan emellertid ha funnits även i andra till Frostatingslagen hörande områden än i de uttröndska fylken. Vänder man sig då först till Nordmöre och Raumsdal, har det på ganska goda grunder antagits, att dessa ursprungligen tillhört ett trefylkesförbund, vari den tredje enheten varit Sunnmöred^® Att Sunnmöre först jämförelsevis sent blivit anslutet till Gulatingslagen, synes i hög grad troligt med hänsyn därtill att det under hela medeltiden i kyrkligt avseende jämte Frostatingslagens fylken lytt under biskopsstolen i Nidarosd^^ I samma riktning pekar även den särställning, som Sunnmöre särskilt före lagrevisionen 1164 intagit bland Gulatingslagens fylken i fråga om sin representation på Gulatinget. Som spår av Sunnmöres gamla förbindelse med Frostatingslagen vågar man måhända uppfatta uppgifterna om ledungsutbud, som ännu i jämförelsevis sena tider sträckte sig norrut från Sunnmöres södra gränspunkt, Stadt.^^- På en gammal närmare förbindelse mellan de båda Mörefylkena och Raumsdal tyder redan namnglvningen, som synes utgången från ett gemensamt centrum i Raumsdal. I sagolitteraturen framträda verkligen de tre fylkena vid flera tillfällen såsom inbördes förbundna.Sannolikt har man alltså här att göra med ett gammalt trefylkesförbund av samma slag som det i Egilssagan omtalade äldre Gulatingsförbundet (Firdafylke—Sogn—Flordaland) och den ursprungliga trefylkesenheten i Viken (Vestfold—Vingulmark—Ranrike). Men även om man här torde kunna konstatera en gammal högre enhet med tre underavdelningar, äro dessa likväl av högre ordning än de i Frostatingslagen omtalade tredingarna, vilkas högre enhet tvivelsutan är fylket. Det vore visserligen tänkbart, att tredelningsprincipen kunde kommit till användning även inom de särskilda fylkena i det ifrågavarande trefylkesförbundet, men faktiska hållpunkter för ett antagande, att så verkligen varit fallet, finnas icke. Skeppstalen för Mörefylkena (16 halfpritug skip, tidigare sannolikt 20 tvitugsessor i Sunnmöre och lika många skepp av senare slaget i Nordmöre) och Raumsdal (10 tvitugsessor) tyda i varje fall icke på tredelning eller sexdelning. I Raumsdal finner man en indelning i åttingar, som säkerligen med rätta ansetts sammanfalla med de i Magnus Lagaböters testamente uppträdande åtta skeppsredorna. Man har gissat, att diskreHär antydda gamla svenska indelningsfrågor skola närmare behandlas i ett annat 109 arbete. 110 111 112 113 114

RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=