269 och såväl den primära som den sekundära indelningen synes ha lämnat spår efter sig i Västgötalagens stadgande om konungavalet. På Gotland slutligen finner man såväl tredingar som genom sekundär klyvning av dessa tillkomna sjättingar. Frågan är nu, i vilket eller vilka av de områden, där Frostatingslagen gällde, en indelning i tredingar och sjättingar kan antagas hava funnits. Det kan vid första påseendet synas uteslutet, att de på tretalet grundade indelningsenheterna skulle förekommit i Tröndelagen. Man finner här en samling av små fylken, vilkas symmetriska gruppering jämte gränsernas beskaffenhet ganska tydligt ger tillkänna, att de ha sitt ursprung i en artificiell uppdelning av den äldre naturliga bygdeenheten prandheimr, om också denna uppdelning i den mån så varit möjligt synes ha anslutit sig till en av rent geografiska förhållanden betingad bebyggelsehistorisk differentiering. Indelningen i Tröndelagen behärskas, så långt man med säkerhet känner den, genomgående av jämna tal. I första rummet finner man en uppdelning i intrönder och uttrönder, innan or prändheimi och utan or prdndheimi,^^ alltså en uppdelning i »halvor», ehuru denna såväl från andra delar af Norge, minstone ett av de särskilda fylkena i Tröndelagen kända benämning ej förekommer i detta fall. Efter denna halvdelning, som i flera avseenden har organisatorisk betydelse, följer en uppdelning av varje »halva» i lika många fylken, intröndernas fyra och uttröndernas fyra. Från de flesta av dessa små områden är, bortsett från skeppsredorna, som här torde ha relativt sent ursprung, ingen ytterligare uppdelning känd. Åtminstone i några av dem kunna emellertid underavdelningar påvisas i ett av dessa fall är för dessa beteckningen »halvor» säkert intygad. som från åt- 100 101 99 100 Sparbyggja fylki. DN, 2, 18, s. 18 (1278): ] cefre halfu Sparbyggia fylkis; Aslak Bolts Jordebog, s. 13: / naidhre halfno sparabtt. Om Sparabyggjafylke, icke, såsom i reg. antages, om Naumdal, torde det också vara fråga, då i ett dombrev av 1301 rörande rätten till intäkterna av Matrens kyrka i förstnämnda fylke talas om tiunti or CEfre halfu (DN, 2, 63, s. 55). K. Maurer, Vorlesungen, 1:1, s. 41; S. Tunberg, Studier, s. 59. Skeynafylki. F VIII 19, jfr XV 16 (NGL, 1, s. 208, 257): Um LJtcyna l>ing. pann rett hafa konungar I teynum gefit at peir sculo ping sitt hafa d Jorulfstööum at iamfullu sem fylkismenn aller. F XV 16 har genom skrivfel Uteyium. Maurer, l.c. E. Hertzberg i NGL, 5, s. 675 s.v. iiteynir. Tidigare hade både Maurer (Die Entstehungsz. d. ält. Frostubingsl. s. 11 f., Gulajiing, s. 394, 396) och Hertzberg Grundtratkkene i den leldste norske Proces, s. 146 med orätt antagit, att här ej skulle vara fråga om Iiteynir, inbyggarna å Ytterö {Eyin ytri, jfr NG, 15, s. 154) i Skeynafylke utan om Vteyar i betydelse av ögrupper utanför Nordmöre. — Med full säkerhet kan emellertid ej avgöras, huruvida här omtalade uppdelning i Skeynafylke är en verklig halvdelning; tydligt är endast att här föreligger ett fall av sådan uppdelning i olika tingslag, vilkas ting äro jämnställda med fylkestinget, som omtalas i F X 30 (NGL, 1, s. 224): Nti er fylkit scipat t sundr. pd er svd malt. at svd seal standa mdl peirra sem fylkismanna allra. Jfr emellertid nedan n. 102. 101
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=