267 Emellertid är hela denna vaktskeppsteori så osäkert grundad, att därpå intet kan byggas. Väljer man den, efter vad det förefaller, sannolikare möjligheten, att det stora hålogaländska skeppet är ett vanligt utgående ledungsskepp och ingår bland de 13 skeppen från fylket, i så fall troligen bland de 7 från södra halvan, torde det synas rimligt, att detta skepp är ett jämförelsevis sent tillägg till den ursprungliga organisationen. Såsom pritugt skip står det alldeles enstaka inom hela det norska ledungsväsendet, och vad särskilt Frostatingslagens fylken beträffar, rustas ju därifrån i övrigt uteslutande tvitugsessor. Troligen är detta stora skepp en nyhet, som tillkommit ungefär vid samma tid, då den större skeppstypen infördes i Gulatingslagen. Man har i Fiålogaland lyckats genomdriva utrustning av ett ytterligare, särskilt stort skepp från den södra fylkeshalvan, där folkökningen måhända varit starkast; i den norra halvan har det förblivit vid det gamla antalet. För denna hypotes talar redan den ojämna siffran 13, som står i bestämd motsättning till de flesta skeppstalen. Endast talen för Viken med Grenland (61), Naumdal (9) och möjligen Firdafylke före skeppstypsreformen (25) erbjuda analogier, men mot alla dessa tal kunna ur olika synpunkter invändningar göras, och även om skeppstalen för Naumdal och Firdafylke verkligen ursprungligen skulle varit de nyss nämnda ojämna, ha de dock en annan karaktär än det hålogaländska talet. I detta fall synes tanken på ett ursprungligt tolvtal ligga nära till hands, så mycket mer som Hålogaland var indelat i halvor och man därför kan misstänka, att skeppsrustningsbördan från början varit jämnt fördelad på halvorna. Möjligen kunna i andra källor ett par, visserligen osäkra spår av detta äldre skeppstal förmodas. I Odd munks saga om Olof Tryggvason heter det på ett ställe, att med »fylke» menas i Norge ett område, från vilket utrustas 12 skepp med 60 till 70 man på varje.®® Man har i denna definition velat se endast ett vittnesbörd om den isländske munkens okunnighet om norska förhållanSaga Olafs konungs Tryggvasonar. Kong Olaf Tryggvcsöns saga ... af Odd Snorreson, ed. P. A. Munch, s. 35: jiat kalla Norl^menn fylke sem ero .xii. skip skipuD me<S vapnvmok monnvm ok a eino skipe veri .xl. (!) manna eda .Ixx. sem pa var siSr til. — Såsom Munch påpekat (a.a., s. 98), bör .xl. i den av honom utgivna handskriften rättas till .Ix., som återfinnes i den andra fullständiga handskriftens text (Det Arnamagnaznske Haandskrift 310 qvarto. Saga Olafs konungs Tryggvasonar et ritaöi Oddr numer, ed. P. Groth, s. 67 f.): En pat er fylki callat med norTtmonmim er gera ma af xi) skip alskipnö af monnum oc vapniiin. oc a huerio skipi Ix manna epa Ixx sem pa var sipr til. — Besättningstalct är av ett visst intresse; det angives av den i slutet av 1100-talet skrivande sagoförfattaren (F. Jonsson, Den oldn. o. oldish litt:s hist.) tillhöra en gången tid. Säkerligen åsyftar han därmed, att de norska ledungsskeppen fordom tillhörde en mindre fartygsklass än den i hans samtid vanliga, sannolikt tvitugsessan. Här kan mycket väl föreligga en riktig tradition. Med hänsyn till uppgifterna om manskapstalet på tvitugsessan (se nedan s. 346) tyder en besättning av 60—70 man på en fimtansessa.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=