266 på Hdleygir i allmänhet, icke speciellt på befolkningen i nordri hqlfu. Slutorden om vakthållningen mot öster bleve då en förklaring till någonting anmärkningsvärt i fråga om det sammanlagda skeppstalet för Hålogaland. I själva verket torde det kunna sägas, att 13 skepp — med 14 har man knappast skäl att räkna om ej vaktskeppsteorien godtages — är en förvånande ringa kontingent från detta vittomfattande och ekonomiskt betydande fylke. Från Tröndelagens till stor del helt små fylken rustas ju i medeltal 10 skepp för varje, från Naumdal 9, från Raumsdal 10, från Nordmöre, som dock i storlek icke på långt när kan mäta sig med Hålogaland, utgå 20. Att Hålogaland i följd av nordligt läge och övriga naturförhållanden varit relativt svagt befolkat i förhållande till sin storlek, är visserligen otvivelaktigt, men det är svårt att tro, att disproportionen mellan ytvidd och folkmängd varit så betydande, som skeppstalet, jämfört med de övriga nordnorska fylkenas, kunde synas angiva.®® Då man nu vet, att helsingebygderna i nuvarande Västerbotten voro helt fritagna från skeppsbyggnad och skeppstjänst för att kunna »värja land sitt hemma», synes det ej osannolikt, att hålögerna med hänsyn till behovet av en likartad försvarsberedskap haft att rusta ett väsentligt mindre antal ledungsskepp, än eljes varit skäligt. Satsen om deras »vakthållning österut» kan alltså tänkas stå som förklaring till att deras sammanlagda skeppstal ej är högre än 13. Om vaktskeppsteorin trots anförda motskäl fortfarande anses sannolik, är det tydligt, att vaktskeppet ej kan vara medräknat i den från 1300talet kända anteckningen om det norska skeppstalet, då ju denna uttryckligen säger sig vilja angiva antalet utgående ledungsskepp. Man kan således, när det gäller att jämföra denna anteckning med Gulatingslagens skeppsförteckning, under inga omständigheter räkna med mer än 13 skepp från Hålogaland. Och det är ej nödvändigt att räkna med mer än 12. Även om vaktskeppet antages utgå från norra halvan, kan det nämligen mycket väl tänkas inräknat bland dennas sex skepp; orsaken till att dessa äro sex och icke sju kan just vara den, att ett av dem motsvarar ett och ett halvt vanligt skepp. Men vid beräkningen av utgående ledungsskepp bör vaktskeppet i varje fall frånräknas. Med utgångspunkt i teorien om vaktskeppet vid Finmarkskusten skulle man f.ö. möjligen kunna få en förklaring till det enstaka skeppet från Grenland i södra Norge. Även denna notis kunde då tänkas avse ett skepp, som för en liknande speciell uppgift, kunskapartjänst gentemot anfall söderifrån, utrustades från nämnda område strax väster omOslofjorden. Man hade då så mycket mera skäl att beräkna de egentliga ledungsskeppen från Viken till endast 60. Att Hålogalands öar och längst ute vid havet belägna bygder i gammal tid varit starkt befolkade framhålles på goda grunder av A. Bugge, Nordlands skiftende skjjebne ([Norsk] Hist. Tidsskr., R. 4, Bd 5), s. 405 ff. och O. Rygh i Norske Gaardnavne, 16, s. 405.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=