256 från fjord till fjord. Den från ryskt håll kända tradition, som synes vittna om ett tåg från Kexholm till Varanger, låter ana en färdeväg över de stora insjöarna Ladoga och Onega och därefter längs Vita havets strand. Icke heller i detta fall torde det vara nödvändigt att tänka på någon synnerligen lång seglats utmed Ishavskusten. Färdens senare del har måhända snarare följt den ännu in i våra dagar begagnade vattenled, som från Kandalax genom Imandra sjö och andra vattendrag leder tvärs över Kolahalvön,^’® och har kanske sedan från Kolafjordens mynning över edet på Fiskarhalvön gått in i Varangerfjord. Det är ej osannolikt, att just Varanger ofta nog varit det närmaste anfallsmålet för karelska härjningståg, som därifrån, om de gynnats av lyckan, kunnat fortsätta utmed kusten till äldre och rikare bygder. Ur denna synpunkt förklaras kanske bäst tillkomsten av fästet Vargöhus (Vargeyja hus, längre fram Vardöhus), som icke utan skäl förlägges till början av 1300-talet."® Anläggningen har fyllt behovet av en militär stödjepunkt för den fortskridande kolonisationen i Finmarkens bortre delar, för skatteuppbörden och sannolikt även för både kommersiella och krigiska företag till de karelska bygderna vid Vita havet. Men i första hand har man väl här funnit en plats, varifrån anfall från öster kunde tidigt varsnas och om möjligt slås tillbaka. Föreställningen om vakthållning har snart knutit sig till orten och redan under medeltiden givit upphov ät en ombildning av namnet. Tydligt är, att de karelska härjningarna i norra Norge på 1300-talet och särskilt under kriget med Novgorod på 1320-talet haft betydande omfattning och framkallat kraftiga motåtgärder. Med starka färger skildras »hedningarnas» tilltag på grund av uppgifter från Norden i ett par påvliga urkunder, av vilka den ena (1324) tillförsäkrar de norska kristtrogna, som falla i denna kamp, samma syndaförlåtelse som vid ett (i9 Jfr J. A. Frus, En Sommcr i Finmarken,- s. 229 ff. L. K. Daa, Skisser fra Lapland, s. 51 ff., A. P. Engelhardt, A Russian province of the North (1899), s. 92 ff., Th. Homén, östkarelen och Kola lappmark (1920), s. 52 f. Om cn resa 1496, som synes gått fram över detta ed se G. Storm i Det norske gcogr. selskabs aarb., 5, s. Isl. ann., s. 74 (Flenr. Fiöyers ann., 1307): Herra Jorimdr for norCir a Halogaland i Varseyiar oc vigdi }>ar kirkiu. (Jfr NGL, 4, s. 467.) NGL, 3, s. 90 n. 10: Konung Flåkan Magnusson riktar 1311 en rättarbot till alla män millum Lidandesnes oc Vargaeyia. DN, 8: 1, 125, s. 137 (1340): vmbott Tunsbergs huss ok Varghaeya. G. Storm, Anlxgget af Vardöhus ([Norsk] Flist. Tidsskr. R. 2, Bd. 4, s. 292). Om namnformerna sc även Norske Gaardnavne, 18, s. 301. DN, 6:1, 106, s. 111: Fidedigna multorum relacio ad apostolatus nostri deduxit aiiditum, quod quidam pagani dicti Finnar, crucis hostes ct inimici nominis Christiani, maximas strages ct depopulationes in Christianos illarum parcium exerenerant haetenus
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=