253 Även åren 1279^^’’ och 1302®^ tala annalerna om karelska härjningar i norra Norge. Längre fram, 1316,^^ 1323,1349'’’" och 1386^® nämnas i stället »ryssar», men säkerligen åsyftas samma fiender, och det nya namnet torde sammanhänga med att Novgorods välde starkare än förut gjorde sig gällande i trakterna kring Vita havet.''*® Redan vid mitten av 1200-talet hade enligt Håkan Håkanssons saga sändebud från Novgorod uppsökt den norske konungen för att klaga över stridigheter i Finmarken mellan karelerna från öster och konungens sysslomän.**® Till något av härjningstågen på 1300-talet torde man få hänföra en notis, som förekommer i två förteckningar över vissa hålogaländska kyrkors gods, den ena från c. 1350, den andra från c. 1370—80, och gäller Lenviks kyrka, vars prästgård skall ha blivit bränd av karelerna.®^ Med orätt har man velat finna en antydan om att Norge var invecklat i ett svenskt krig med Novgorod 1336—38 i en annalnotis under sistnämnda år, enligt vilken en man från Viken efter avgivet pilgrimslöfte och åkallan av helge konung Olof skall ha övervunnit en jätte »norrut i Markerna».®- Denna ävenIsl. ann., s. 70 (Henrik Höycrs annaler): Kardar toko a fialle porbiorn skeni syslu mann Magnus konungs oc drapu fyrir honum halfan fior(ia tug manna. Jfr s. 141 (Annales regii) och Biskupa sögur, 2, s. , där det tillägges. Isl. ann., s. 52 (Annales vetustissimi): hernai^r Karda norDan a Noreg. ok herra Hakon konvngr senndi mot bdm Avgmvnd vnga danz md^ miklv liÖi. Jfr s. 73 (Hcnr. Höyers ann.) och s. 388 (Flatö-ann.). Isl. ann., s. 393 (Flatö-ann.): Drepnir margir menn a Halogalandi af Ruzsum. ''’® Isl. ann., s. 346 (Gottskalks ann.): Rysar herivdv nordan ad Haloga land og brendv Biarckey fyrir herra Erlingi Vidkuns syni. Isl. ann., s. 354 (Gottskalks ann.): Ofridr micill j Noregs kongs riki af Rysvm. eytt oc brent Haloga land nordan at Biarc cy. Isl. ann., s. 283 (Lögmanns-ann.): Striddu Ruzar a Noreg nordan ok drapu kallmenn en hertoku konur ok born cn ra:ntu penningum. 50 Häkonar saga Hakonarsonar, k. 301 (Konunga sögur, cd. C. R. Unger, s. 419 f.): penna vetr kom austan or Gardariki sendimenn HSlmgardskonungs. — — peir um j>d hluti, er vH) dttust syslumenn Häkonar konungs norDr ä Mörk ok Kirjälar pcir, sem skattgildir väru undir Holmgaröskonung. Åttust peir jafnan ufriö viÖ i ränum ok manndräpum. — Vissa handskrifter ha austan Kirjälar (Codex Frisianus, ed. C. R. Unger, s. 541; Iceland-sagas, ed. G. Vigfusson, 2, s. 266) eller Austrkirjälar (Flateyjarbok, 3, s. 181). — Beskickningen hänföres av P. A. Munch, Det norske Folks Hist., 4: 1, s. 103 till vintern 1250—1251. DN, 6: 1, 198, s. 229: Til Lcengia vika kirkio primo: Aboolit viii spanna laigho som Kyrialar brandho. DN, 6:1, 302, s. 349. — Lenviks kyrka omtalas på sin tid, före Håkan Håkanssons kyrkobygge i Tromsö (se ovan s. 250 n. 41) som den nordligaste i världen (Rymbcgla, ed. Steph. Biörnonis [1780], s. 330, Antiquites russes, 2, s. ). risi nordr a Morkum .xv. alna haarr af vikuerskum manni er Halldorr het ok odrum .iij. hans kumpanum ok hetu allir sudrgongu til lifs ser ok ad hinn heilaga Olaf kong. —Kombinationen med Finmarken och fejderna med ryssarna återfinnes hos P. A. Munch, Det norske Folks Hist., Unionsper. 1, s. 246 och O. A. JoHNSEN, Finmarkens polit. hist., s. 28 f. Ka’rdu ®- Isl. ann., s. 399 (Flatö-ann.): vnninn
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=