252 I Egilssagan omtalas en annan hålogaländsk hövding, Thorolf Kvällulfsson, som på sina finmarksfärder två gånger slår sig i lag med kvänerna och tillsammans med dem angriper karelerna, ena året uppe i fjällen, ett annat år i deras eget land."^® Var dessa kareler egentligen tänkas ha hemvist, är ej lätt att säga, men det ser ut som om sagan skulle förlägga dem öster om kvänerna. Omöjligt är icke, att de böra sökas i närheten av Vita havet och att bjarmerna delvis äro identiska med dem.^** Vid andra tillfällen ha måhända kväner och kareler hållit ihop emot hålögerna. Ännu så sent som 1271 berättar en isländsk annalnotis, att kväner och kareler härja i Hålogaland; i vissa annalredaktioner nämnas icke kvänerna utan kareler och »kurmän» eller endast kareler.'’® Omnämnandet av »kurmän» i stället för kväner jämte karelerna torde sammanhänga med en förväxling av kareler och kurer, som kan spåras även annorstädes.^^ Måhända döljer sig denna sammanblandning bakom den isländska formen kirjdlar, kyrjdlar (< *kuriälar}) där första stavelsens vokal [jfr fi. Karjala~\ tyder på ett sidoinflytande. Sannolikt föreligger notisens ursprungliga avfattning i den annalredaktion som talar om »kareler och kväner».Sammansättningen av dessa båda folknamn återfinnes i Historia Norwegia:, som uppräknar Norges hedniska grannfolk i nordöst: Kiriali ct Kvccni, cornnti Fenni ac utrique Biarmones?^'^ tSa meras, 7 jianon hergia^ on (^a Northmen; hy habba!^ swyöe lytle scypa 7 swyiie leohtc. — Jfr a.a., s. 16 (konung Alfreds egen framställning); Sweon habbat) be supan him pone stes earm Osti; 7 be eastan him Sermende; 7 be norpan him ofer pa ivestenne is Cwenland; 7 be westannorpan him sindon Scridefinnas ; 7 be svestan Norpmenn. Egils saga Skallagrimssonar, ed. Jönsson, k. 14, 17, s. 40 ff., 48. Bjarmernas karelska nationalitet antages av G. Storm (Det norske geogr. Selskabs Aarb., 5, s. ) på grund av Ottars uppgift om likheten mellan deras och lapparnas språk och det av Snorre omtalade bjarmiska gudanamnet Jomali (fi. Jumald). Enligt K. B. WiKLUND (Reallex. d. Vorgesch., Elrsg. von M. Ebert, 3, s. 373) voro bjarmerna delvis kareler, delvis av annan (»tjudisk») stam. — Jfr även N. Enewald, Sverige och Finnmarken, s. 7 f. O. A. Johnsen, Finmarkens politiske historie (Videnskabs-Selskabets [i Kristiania] Skrifter, 2. Hist.-fil. Kl. 1922, No. 3), s. 9 f., 11. Isl. ann., s. 138 (Annales regii): pd ggrpv Kereliar ok Kvqnir mikit hervirki å Hdlogalanndi; s. 331 (Gottskalks annaler): gerdii Kirialar hervirki ad Haloga landi; s. 483 (Oddveria annåll): pa giordu Carolar og Kurmenn (!) mijkid heruirki a Haloga land). —Flatö-annalerna torde vara direkt beroende av Ann. reg. (Flatcyjarbök, 3, s. 538): pa gerdu Ke(re)lear ok Kueinir mikit hervirki a Halogalandi. Se härom G. Rein, Perieulum historieum de Curonibus (Diss. Abo 1829), J. LauroSELA, Kveen-Kainulais-kysymys (Hist. Ark., 22:2, 4), s. 22—24, K. Grotenfelt, Ober die in den alten nordischen Quellen erwähnten Kuren und ihre Wohnsitze (Finska fornminnesföreningens tidskrift, 26), s. 155 f., 158. Jfr rörande förhållandet mellan de olika redaktionerna L.aurosela, l.c. 33 a Monum. hist. Norv., s. 74 f.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=