246 åsyftas fjordarna vid Hinnö utanför Hålogaland.-® Uppgiften om lappar på Hinnö vid denna tid synes av sakkunskapen icke i och för sig anses osannolik; då den uppkommit genom sammansmältning av två olika sägner, av vilka den ena varit lokaliserad till Finmarken, den andra till Hinnö, är den emellertid historiskt oanvändbar.-- En annan fråga är, huruvida hela berättelsen om Sigurds beröring med lapparna, som enligt Snorre skola hållit gästabud för honom i sina »gammar», har någon annan grund än ordet gammi i en såväl i Morkinskinna som av Snorre anförd strof, som Sigurd vid ifrågavarande tidpunkt skall ha diktat.-^ Möjligen är den verkliga anknytningspunkten för detta uttryck bevarad i ett annat drag i Snorres framställning. Sigurd och hans män, mer än tjugu till antalet, sägas ha suttit över vintern i en bergshåla på Hinnö. Kanske är det denna som i visan skämtsamt omtalas som en lappsk »gamme».-"* När man hör, att »furstesonen gick mellan bänkarna», undrar man om »gammen» kan vara menad på fullt allvar; om lappar talas icke, och uttrycket pegn gladdi pegn tyder i varje fall icke på samvaro med sådana. Även till notisen om skeppsbygget är ett poetiskt citat fogat, en halvstrof, som möjligen härrör från Ivar Ingemundssons SigurÖarbqlkr.^^ Ej heller här finnes ett ord om lappar; i stället talas det om »hålögsk furubåt.» Det torde förtjäna övervägas, om ej hela historien om det lappska skeppsbygget för Sigurd slembes räkning uppkommit genom slutsatser ur en kombination av ordet »gamme» i den ena och beteckningen »senbundet skepp» i den andra av de båda visor, som sattes i samband med Sigurds vinter uppe i norr. Om uppgiften, att han, tydligen i syfte “® I fråga om gränsen mellan Hålogaland och Finmarken, jfr Rymbegla, ed. Steph. Björnonis (1780), s. 330 (Antiquités russes, 2, s. 448 f.): — — — J)a er f']ör?)r er Målangr heitir, hann skilr Finnmörk viS Bumenn. J. K. Qvigstad, Nordische Lehnwörter im Lappischen (Christiania VidenskabsSelskabs Forhandl. 1893, No. 1), s. 69; K. B. Wiklund, De svenska nomadlapparnas flyttningar till Norge, s. 12. “ Jfr E. Kv.\len, Den eldste norske kongesoga, s. 82. Den norsk-isl. Skjaldedigtn., ed. F. Jönsson, A 1, s. 495, B 1, s. 467: Gott vas i gamma / cs glaSir drukkum, / ok glaör grams sonr / gekk me(Sal bekkja; / vasa par gamans vant / at gamandrykkju; / pegn gladdi pegn / par lands sem hvar. — Strofens tillkomst hänföres i sagorna, uttryckligast i Morkinskinna {pann vetr), till tiden för vistelsen i norra Norge. Av obekant anledning anses den av F. Jonsson, Den oldn. o. oldisl. litt:s hist.-, 2, s. 28 vara diktad under Sigurds besök på Island (c. 1130). Om »gammen» och dess utseende se K. B. W(iklund) i Nord. Familjeb.,- 9, sp. 703 f. F. Rode, Optegnelscr fra Finmarken, s. 224 framhåller, att den med grästorv täckta »gammen», »da Törven just ikke altid er synderlig jjevnt lagt, udenfra nxsten faar Udseendet af en liden Bakke.» Jfr Rode, a.a., s. 225: »Paa begge sider (o: om Ildstedet) er Gulvet belagt med tynde Riisqviste, paa hvilke Beboerne om Dagen sidde og om Natten sove.» Skjaldedigtn. A 1, s. 499, B 1, s. 471: Fatt eitt fylgir / furtt hdleyskri, / svipar und segli ! sinbimdit skip. —F. Jonsson, Den oldn. o. oldisl. litt:s hist.,- 2, s. 53. 26
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=