245 vårdkaskedja, utefter vilken »härbudet» åtminstone på större delen av Norges kust flög långt i förväg för fienden. Själva förutsättningen, att hålögerna i nordöst hade fiender, som hotade dem med anfall från sjösidan, torde nu böra granskas. Med »sjöfinnarna», som fiskade på Finmarkens och Kolahalvöns kust, har man väl i detta sammanhang ej skäl att räkna, även om lapparnas förhållande till hålögerna kanske icke alltid var det bästa och även om de förras mycket primitiva båtbyggnadskonst torde förbättrats under norskt inflytande.I sagolitteraturen finnes t.o.m. en uppgift om verkligt skeppsbygge, utfört av lappar. Under Sigurd slembes vistelse i nordligaste Norge, som enligt vanligen antagen kronologi förlägges till vintern 1138— 1139, skola lapparna ha byggt honom två snabbseglande skutor, sammanfogade med senor och vidjor; de hade rum för tolv roddare vid varje bord.'** Bygget skall enligt Morkinskinna ha ägt rum i Finmarken, enligt Snorre »inne i fjordarna», varmed på grund av sammanhanget måste Jfr nedan s. K. B. WiKLUND, De svenska nomadlapparnas flyttningar till Norge, s. 6, jfr s. 1. Morkinskinna, ed. C. R. Unger, s. 214: . . . En Signrpr var a Finnmorc jyann vetr a lavn. oc mcirr cn .xx. menn mc<i honom, en hann hio stafna af scipi sino. oc soefh jiifn i Egisfirjti innayivcrf)om. Enn hat var mellt at fteir fengi honom vistir horleifr sciappa oc Einarr Ogmvndar son af Sandi oc Gv^rvnar Einars dottvr Ara sonar af Reykianesi af Holom. — — — Oc vm varit eptir for hann norjtan. oc haffn sevtor .ii. cr Finnar hoffyo gort honom, engi var savmr i met^ sini var bvnndit oc vidiar fyr knc. oc roro .xii. menn a borö sva sciott at ccki toc a vatni. —Med Morkinskinna överensstämmer här Codex Frisianus, s. 330 och Fagrskinna, ed. F. Jonsson, s. drag). — Heimskringla, ed. F. Jonsson, 3, s. 358 f.: — skipi sinn ok hjo d raufar ok s0k?>i niCir / /Egisfiröi innanvertdnm; en Sigurtdr sat um vetrinn i Tjaldasundum i Hinn, /j.rr sem heitir Gljiifrafjprbr. / innanvertitim firt^innm er hcllir t bjarginn; fh^r siitii pttir Signrdr umvetrinn mcirr en xx. menn, ok settu fyrir hellisdyrrnar, sva at cigi mdtti sjd dyrrtiar or fjpru. />cfr fengu Siguriii vistir um vetrinn [samma namn som i Morkinskinna]. l>ann vetr er sagt at Sigur('>r Icti Finna gera sér skutiir ii. inn t fjprtium. [Skutorna beskrivas överensstämmande med Morkinskinna.] Sigur<ir var mei) Finnum, /)d er f>eir gcr<)u skuturnar, ok hpfdu Finnar mungdt ok gcröti honwm />ur vcizlu. /Fgisfjordr antages allmänt vara Ögsfjorden, som söderifrån intränger i Hinnö (O. Rygh, Norske Fjordnavne [Sprogl.-hist. Studier tilegn. C. R. Unger], s. 64 Norske Gaardnavne, 16, s. 298); en öksfjord, som kanske i äldre tid burit samma namn, finnes dock i Finmarken mellan Kvenangen och Altenfjord (Norske Gaardnavne, Gljufrafjordr har identificerats dels med Fiskefjorden (G. Storm i Snorre Sturlason, Kongesagaer, overs., s. 730 n. 6), dels med Gullesfjord (J. K. Qvigstad, Nord. Lehnw., s. 69 n. 1), båda vid Hinnö. Sandr är enligt Stor.m (a.a., s. 731 n. 1) en gård på Tjceldö, enligt E. Kvalen, Den eldste norska kongesoga (1925) beläget på Sandey, sydöst om Bjarkey. — Jfr i fråga om Gljufrafjprdr även Qvigst.ad, Hvor pä Hinnöy overvintret Sigurd Slembe 1138—1139? (Hålöygminne, 6 [1925], s. 7 ff.) (samman- — en Sigurdr hjo stafna af )• , s.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=