244 Ju längre mot norr på Hålogalands eller Finmarkens kust, dess naturligare måste det ha varit att beteckna riktningen mot Vita havet med ordet austr. Från Gulatingslagens synpunkt torde visserligen jior^r ha legat närmare till hands, men formuleringen varöhald austr behöver ingalunda vara tillkommen sä långt söderut; den kan mycket väl tänkas återgiva ett traditionellt nordnorskt uttryckssätt. Rent språkligt är austr således här dubbeltydigt: det kan åsyfta en riktning utefter kusten ät Vita havet till lika väl som en riktning inåt fjällsidan, och vakthållningen torde med hänsyn till väderstrecksbeteckningen kunna gälla vilken som helst av dessa riktningar eller båda. Tanken på en vakthållning till sjöss innebär i och för sig intet orimligt. Något dylikt känner man verkligen genom Saxo från det danska ledungsväsendet, om också den sjömilitära patrullering {excuhi^e, excubari, möjligen återgivande fda. varphald, varphcelde, haldre varp o.dyl.), som av Saxo omtalas, ej synes gått ut endast på kunskapande utan även haft avvärjande uppgift.För sådant ändamål torde väl ett enstaka skepp, om också av ovanlig storlek, knappast varit tillräckligt, om hembygden verkligen hotades av anfall från sjösidan. Däremot skulle man kunna tänka sig, att det stora hålogaländska skeppet uteslutande var ett led i underrättelseväsendet och som sådant var avsett att utgöra en rörlig fortsättning på kustens fasta bevakningsllnje {Vita vqrdr), i fall denna hade sin slutpunkt någonstädes i nordligaste Hålogaland och i följd av den norska bebyggelsens gleshet på Finmarkskusten ej kunde utsträckas längre mot norr och öster. Ändamålsenligheten av en sådan ganska enastående anordning torde i varje fall med skäl kunna ifrågasättas; den kan knappast ha erbjudit samma trygghet mot överraskningar, som den konunghr af Noreghe ttckar skatta austr till Trianxma ok in eftir Ganduik til Velcaga huar scm Halfkarelar a:da Halfinna:r cro peir scm finzska modor hafita aat. — — — Om Trianxma och Veleaga sc E. Hertzberg i NGL, 5, s. 829, 831 och O. A. JoHNSEN, Finmarkens politiske historic, s. 26 f. Saxonis Grammatici Gesta Danorum, ed. A. Holder, s. 580 ( =ed. P. E. Muller, s. 845 f.): Capta Rugia, cum adbuc pyratice lakes eunetos tnaris nostri secesstis fedaret, sollerti Danorum instituto prouisum est, ut, eorum classe recensita, quarta queque nauis aduersum maritimos predones, quoad temporum habitus sineret, excuhandi officio fungeretur, sicque quorundam assiduitas uniuersorum laborcrn aksolueret. Tantum enim commodi gens nostra in paucitatis continua, quantum in multitudinis iyitercisa milicia reponebat. In quod munus potissimum iuuencs coniugiorumexpertes legi placuit, ne milicic studium thori caritate torpesceret. lisdem Absalon et Christophorus duces adduntur. Q«z domestici freti liminibus non contenti, cciam Rugiana littora ac Leuticios scrutabantur anfraetus. S. 606 ( =ed. P. E. Muller, s. 869): . . . quoniam Rugiane piscacionis tempus superuenerat, in commune consultum est, co loci tercia tocius classis parte excubias ordinari, ne publicis alimentis petendis hostilis uicinie metus officeret. S. 603 ( =cd. P. E. Muller, s. 890): . . . Esbernus et Wethemannus, opportunas patrie excubias mtdto nauigacionis impendio prosecuti, sedulumque piratice opus ingressi, in septem piraticos mioparoncs quatuor incidere nauigiis.
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=