243 punkter på själva västkusten finner man riktningen angiven med swörd® Ej heller är användningen av norör undantagslös, då det gäller riktningen åt Vita havet till. Uttryckssättet betingas naturligtvis av att den tänkta utgångspunkten är jämförelsevis sydlig och färden således till stor del går mot norr utmed västkusten. I samma mån som perspektivet förskjutes norrut framträder ett annat uppfattningssätt. Redan Ottar hade, såsom hans märkvärdigt exakta resebeskrivning visar, fullt klart för sig, att en dylik färd i avsevärd utsträckning går mot öster.^^ Skalden Olum Geirason besjunger omkring 970 Harald gråfälls kamp med bjarmerna vid Dvina som en i öster vunnen seger.^- Kännedomen om Bjarmalands östliga läge kommer också till synes i isländska geografiska framställningar från senare tid,^^ och åtminstone i fornaldarsagorna förekomma uttrycken i austrveg, austr om färder till Bjarmaland.^"^ I en uppteckning om skattegränserna mellan Norge och Novgorod, vars tillkomst sannolikt står i samband med fredsslutet 1326 heter det också, att den norske konungens beskattningsrätt sträcker sig österut till Trianxma, otvivelaktigt en punkt på östsidan av Kolahalvön, och därifrån utefter Gandvik till Veleaga.^^ Heimskr., 1, s. 114: Um varit eptir för Haraldt konungr suör meö landi ok laglii undir sik Firöafylki. (Utgångspunkten är Tröndelagen, jfr s. 113), 2, s. 299: För Gunnsteinn fyrst heim t Langey . . för hann på pegar suSr d leid; létti hann eigi fyrr en hann kom suör i prdndheim; 3, s. 456: pd snarusk peir ... it ofra norör til prdndheims; . . . föru, er sumraöi, suör d Mceri. — Jfr även motsättningarna Nordmoerr—Sunnmcerr, Noröfiröir—Sunnfirdir, Noröhoröaland—Sunnhoröaland. King Alfred’s Orosius, s. 17: pa for he nordrythe be pxm lande: . . . prie dagas. Pa wxs he siva feor norp siva pa hivalhuntan firrest farap. Pa for he pagiet norpryhte siva feor siva he meathe on pxm oprum primdagum gesiglan. Pa beag ptet land par eastryhte, oppe seo sa in on Öat lond, he nysse hivaöer; buton he wisse Öat he öar bdd westanivindes 7 hivon norpan, 7 siglde öa east be lande siva siva he meahte on feoiver dagum gesiglan. Pa sceolde he öar bidan ryhtnorpanivindes, for Öam pat land beag par supryhte, oppe seo sré in on öat land, he nysse hivaper. Pa siglde he ponan suöryhte be lande siva siva he mehte on fif dagum gesiglan. f)a lag par an micel ea up in on pat land. . . . Den norsk-isl. Skjaldedigtn., ed. F. Jonsson, A 1, s. 76, B 1, s. 66 f. (jfr Heimskr., ed. F. Jonsson, 1, s. ): Austr rauö j^fra prystir / orörakkr fyr by noröan / brand, pars bjarmskar kindir, / brinnanda, sdk rinna; / gött hlaut gumna sattir, / geirveör, i fyr peiri, / gölingi feksk ungum / orö, d Vinu borÖi. Alfra:?Si islenzk, 1 (ed. Kr. Kålund), s. 11 n. 11 —15: Fyrir noröan Noreg er Finmork. paÖan vikr landi til lannorpus (!) oc sva til austrs aör komi til Biarma-landz, pat er scatt-gillt undir Garöa-konung. (Även i Grönlands hist. Mindesmasrker, 3, s. 216; jfr a.a., 3, s. 222, 524 f.). Fornaldar sögur NorÖrlanda, 1, s. 144: hann hélt norör fyri Finnmörk ok sva austr til Gandvikr; s. 515: Arngrimr var pd i viking i Austurveg um Bjarmaland; 3, s. 208: sigldu peir pd i Austrveg, komu undir Bjarmaland; s. 557: peir Hdlfddn ok Sigmundr koma nu austr til Bjarmalands. »5 NGL, 3, s. 152 f.: Eigha Ruzar at taka skat med sio til Ly(n)ghespufuu. en aa fialle till Mteleaar ok liggr hon beinsta upp af Lynghespufuu ok austr mote kili. En
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=