241 sydliga huvuddelar med hänsyn till kustförhållandena som en motsättning mellan norr och öster är av gammalt datum. Den framträder redan i Ottars framställning för konung Alfred,^*^ om också vid sidan av uppgifter, i vilka det ej talas om »öster» utan om »söder» på för oss vanligt sätt.**^ I överensstämmelse med det språkbruk, som på nyssnämnda sätt motsätter norr och öster står, att Vita havet {Gandvik) eller den där belägna udden Vegistafr el. ^gistafr vanligen angives som nordlig gräns för den norske konungens rike, medan östgränsen representeras antingen av Götaälven eller av Edaskogen mellan Uplanden och Värmland.® Likaledes är det i de historiska sagorna regel, att färderiktningen till Bjarmaland betecknas med nordr, återfärden därifrån med nordan.^ King Alfred’s Orosius, ed. H. Sweet, s. 18: He stedc duet Nordmanna land ware swyf)e lang 7 swyde smal. ... 7 pat byne land is easteweard bradost, 7 symle swa nordor swa srnalre. Eastewerd hit mag bion syxtig mila brad, of)])e hwene bradre; 7 middeweard firitig odde bradre; 7 nordeweard he cwad, l>ar hit smalost ware, pat hit mihte beon preora mila brad to pam more. A. a., s. 19: Donne is toemnes pam lande sudeweardum, on odre healfe pas mores, Sweoland, op pat land nordeweard; 7 toemmes pam lande nordeweardnm Cwena land. — — — ponne is an port on sudeweardum pam lande, pone man hat Sciringes heal. ® Historia Norwegiae (Monum. hist. Norv., ed. G. Storm, s. 78): Halogia . . . qua patria in aquilonem terminat Norwegiam juxta locum Wegestaf, qui Biarmoniam ab ea dirimit. — Odd munks Olof Tryggvassons saga (Det Arnam. Haandskr. 310 qv., ed. P. Groth, s. 42): Noregr er vaxinn med iij oddum. er lengd landzins or utsudre i nordr att fra gautelfi oc nordr til ueggestafs. (Ed. P. A. Munch, s. 35:) . . . er lengz lanzins yr svdri oc i nordr. fra Gautelfe svnnan oc nordr til Vegistafs. — »Legendariska Olofssagan» (Olafs saga bins helga, ed. R. Keyser o. C. R. Unger [1849], s. 21): Olafr . . . hafde nu ainn allan Noreg under sic lagdan . . . fra /Egestaf nordan oc allt til Aslvar austr; (s. 28): pessi ero marki um valldis Olafs konungs Harallzsonar er han lagde iindir sic med gudz vilia som ek man nu talia landamare. Glauumstainn firir sunnan. Nanes firir nordan. zEidaskogr firir austan. Angulsayiar sund firir vastan. — Fagrskinna, ed. F. Jonsson, s. 154: Olafr konongr enn digri lagde pa undir sik allan Noreg austan fra AElfi. ok nordr til Gandvikr. —Alfrteöi islenzk, 1 (ed. Kr. Kålund), s. 11: Noregr er kalladr nordan fra Vegistaf, par er Finnmork, pat er hia Gandvik, ok sudr til Gautelfar. pesa rikis ero endimork: Gandvik fyrir nordan, en Gaut-elfr fyrir sunnan, Eidaskogr fyrir austan, en Aunguls-eyiar-sund fyrir vestan. — Jfr även Flateyjarbok, 3, s. 246. Om Vegistafr se G. Storm i Monum. hist. Norv., s. 78 n. 3 och O. A. Johnsen, Finmarkens politiske historie, s. 17 f. Nanes: K. Maurer, Vorl. iib. altn. Rechtgesch., 1: 1, s. 36. ^ Heimskr., ed. F. Jonsson, 1, s. 145: Eptir pat for hann (o: Eirikr blodox) nordr d Finnmprk ok alt til Bjarmalandz; s. 248: Haraldr grdfeldr for a einu sumri med her sinn nordr til Bjarmalandz; 2, s. 290: — — — ferdar peirar, er konungr hafdi fyrir attlat, en pat var at fara til Bjarmalandz nordr; 2, s. 297 (om bjarmalandsfarare): heir foru svd til pess, er peir komu i Geirsver; par er bryggju-lagi fyrst er nordan ferr. {Geirsver anses allmänt vara Gjesvter nära Nordkap, och det är alltså den ditintills huvudsakligen i nordlig, nordvästlig och västlig riktning gående färden från Bjarmaland, som här från norsk synpunkt betecknas med nordan); 3, s. 236: Hann (o: Hakon poris16 Ujärne
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=