240 hylla denna åsikt, har samtidigt hävdat, att vaktskeppet skulle utrustas av den norra fylkeshalvan, men han menar tydligen också, att det ej är inräknat bland denna halvas sex skepp.^ Möjligen skulle man också kunna tänka sig, att utrustningsskyldigheten i detta fall åvilat fylket i dess helhet och att det stora skeppet av denna grund ej blivit medtaget i halvornas skeppstal. Vaktskeppsteorien grundar sig tydligen på de efter uppgiften om den norra fylkeshalvans sex skepp följande orden pvi at peir eigu varöhald austr. För så vitt icke åsikten tillika äger stöd i andra icke anförda källor, torde emellertid här finnas fog för ett frågetecken. Då det gäller att söka komma underfund med uppgiftens innebörd, torde undersökningen till att börja med böra inriktas på väderstrecksbeteckningen austr. I uppgifter om färder utmed norska kusten motsättas ofta norVtr och austr på sådant sätt, att det senare ordet, icke siuSr, användes om resor i huvudsakligen sydlig riktning.'*-' Tillika är austr en vanlig beteckning för riktningen från kusten inåt land, uppåt fjällen eller hinsides dem.'**' Man finner den använd även om landvägen från Nidaros till Uplanden eller till Oslo;**^ här torde dock ett från kustförhållandena hämtat betraktelsesätt vara tillämpat, i det man eljest inom Norge med hänsyn till fjällen har huvudmotsättningen fyrir nortSan fjäll — fyrir sunnan fjall.^^ Vanan att uppfatta motsättningen mellan Norges nordliga och ® Detta framgår därav, att Hertzberg angiver antalet skeppsrum (tydligen menas halfryyni) för »det nordenfjeldske» till 2640, »vaktskeppet» oberäknat (a.a., s. 250) och skeppstalet för hela riket till 309, likaledes utom »vaktskeppet» (a.a., s. 269). Dessa siffror får man nämligen endast, om hålögernas tvitugsessor antagas vara 13; skeppstalet förutsätter även, att 'Vikens skepp beräknas till 61. ■*3 Iakttagelsen har hos Fritzner, Ordb. ov. d. gamle norske Sprog-, 1, s. 101, s.v. austr fått följande något för kategoriska formulering: »Ved Bestemmelse eller Angivelse af et Steds Beliggenhed eller en Reises Retning i Norge modstettes nordr og austr (ikke suör) og det ikke alene for Kyststrtekningens Vedkommende.» Vissa av de i det följande anförda exemplen äro lånade från Fritzner. Jfr även P. A. Munch, Hist, geogr. Beskr. ov. Konger. Norge, s. 15 och C. A. E. Jessen, Verdenshjörnernes navne i sagaerne (Tidsskr. f. Philologi o. Pxdagogik, 3), s. 115. ^1> Egils saga Skallagrimssonar, k. 14 (ed. F. Jonsson, s. 40): porolfr får pann vetr enn å morkina ... ok får vida vm morkina. En er hann såtti langt austr ... på komu Kuencr til hans . . . ; anf. ed., s. 41): . . . austr frå Naumudal er Jamtaland . . . ; (s. 42): . . . pårålfr komaustr til Kuenlandz. Heimskringla, ed. F. Jönsson, 3, s. 140: Sidan får Finnr ut til Orkadals med på menn, er honum hpfdu fylgt til hyjar; sidan får hann upp til Dofrafjallz ok austr um fjall. Får Finnr fyrst å fund Orms jarls, mågs sins, (jfr s. 133: Ormr hét på jarl å Uplyndum). — Biskupa sögur, 2, s. 122: ferr hann landveg austr til Oslåar. (Utgångspunkten är även i detta fall Nidaros.) Munch, l.c. Även i denna motsättning, som vad uttrycket fyrir sunnan fjall beträffar, torde ha avseende på älvarnas strömriktning, synes tanken på kustlinjens krökning spela in, i det enligt Munchs uppgift Gulatingslagens alla fylken med undantag av Agder räknades till landet fyrir nordan fjall. 4 C
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=