Kap. 4. Skeppskontingenterna från Nordnorge I fråga om Hålogaland torde tvekan kunna råda om vilket skeppstal, som egentligen avses i Gutatingslagens skeppsförteckning. Vanligen torde uttrycken tolkas så, att hålögerna skola utrusta 13 tvitugsessor och dessutom ett pritugt skip (skepp med 30 rum eller årpar).^ Denna tolkning är knappast nödvändig. Stället kan måhända även läsas så: Haleygir xiij [n: skip]: tvitugsessor ok eitt pritugt skip. Analogier erbjuda i det föregående: Raumdceler x skip tvitugsessor och Norörncerer xx skip tvitugsessor. För denna uppfattning av uppgiften om hålögerna talar även, att i det följande säges, att sju skepp skola rustas i södra halvan av fylket, sex i den norra halvan. Här är således det större skeppet endera inberäknat bland de tretton eller också lämnat å sido. Det förra torde vara antagligare då det ej synes sannolikt, att icke ett särskilt utrustningsområde skulle varit bestämt för det större skeppet. Rimligt förefaller även, att det just är detta skepp, som vållat, att skeppstalet i södra halvan av fylket blivit en enhet högre än i den norra. Också upptager Magnus Lagaböters testamente endast 13 skeppsredor i Hålogaland. I föreskriften om skeppet med 30 rum har emellertid av vissa forskare inlagts en innebörd, som måhända kunde motivera den uppfattningen, att detta stora skepp ej blivit medtaget i halvornas skeppstal. Man har menat, att det stora skeppet varit ett vaktskepp, avsett för ständig patrulleringstjänst utmed kusten mot nordöst.“ En av de forskare, som ^ Så exempelvis E. Bull, Leding, s. 24, jfr s. 46 och Jerstad, a.a., s. 100. K. Maurer, Vorl. ub. altn. Rechtsgesch., 1: 1, s. 58 lämnar däremot öppet huruvida det större skeppet bör anses »als in den 13 mit einbegriffen oder zu ihnen hinzukommend.» ^ E. Hertzberg, Ledingsmanskabets störrelse i Norges middelalder ([Norsk] Hist. Tidsskr., R. 5, Bd 2), s. 250 n. 1 (»det haalogalandske vagtskib paa 30 par aarer og tilsvarende antal rum»), s. 252 (»en tredivesesse i det nordlige Haalogaland, der imidlertid som vagtskib stod udenfor skibredefordelingen»), s. 269 (»et vagtskib, som Nordre Haalogaland til stadighed holdt stationeret paa kysten nordostover»). Åsikten synes delad av E. Bull, Leding, s. 46 n. 1. (»vaktskibet i Finmarken») och J. Jerstad i [Norsk] Hist. Tidsskr., R. 5, Bd 7, s. 100 n. 1 (»vaktskipet på Hålogaland»).
RkJQdWJsaXNoZXIy MjYyNDk=